Miljöer med skyddsvärda träd

I stora delar av Europa är gamla, grova träd väldigt sällsynta. Det finns grova träd kvar i de engelska parkerna och på bergssluttningarna i Syd- och Mellaneuropa men i Centraleuropa är de flesta borta. Sverige är ett av få länder där det fortfarande finns kvar många gamla träd.

 I vissa miljöer finns det en särskilt stor koncentration av skyddsvärda träd. I tätorter är det framför allt i parker och kyrkogårdar som de skyddsvärda träden finns. Andelen grönytor i tätorter minskar enligt Boverket. De främsta hoten är exploatering av grönytor, parkvård utan naturvårdshänsyn och att alltför låg prioritet ges för skötselåtgärder (kronavlastning, säkerhetsbeskärning, frihuggning). Även luftföroreningar i tätorter kan skada träden och mossor och lavar som växer på träden.

Historik och trender

Ända från de medeltida landskapslagarnas tid och in på 1800-talet var det förbjudet för alla utom för adelsmän att avverka eller skada ekar. Ekarna ansågs bland annat ha nationell betydelse som framtida skeppsvirke. Eftersom ekarna försämrade växten i ängar och åkrar var de inte speciellt populära och när förbudet upphävdes helt 1875 så avverkades många. Trots att det fortfarande finns ganska gott om gamla träd kvar i det svenska landskapet är de ändå få jämfört med vad som fanns på Linnés tid.  

Hot

Många arter som är knutna till grova lövträd gynnas av ljus och värme. Många av våra jätteträd har vuxit upp i ett öppet landskap, ofta i ängs- eller betesmarker men även i alléer, parker och gårdsmiljöer. Områden med ängs- och betesmarker har minskat kraftigt och igenväxning med småträd och sly skuggar de tidigare solbelysta träden. Detta hotar de arter som är beroende av lövträden. Dessutom ger den konkurrerande igenväxning allvarliga skador på träden i sig eftersom grova vitala grenar skuggas till döds. Döda grova grenar leder så småningom till ett allt mindre friskt träd som på sikt har svårt att överleva.

Många skyddsvärda träd står på tomtmark eller i tätorter. Fysiska skador och avverkning av enskilda jätteträd utgör ett påtagligt problem i synnerhet i tätorter men även i odlingslandskapet. I tätorter och vid vägar är trycket från exploatering stort och troligen försvinner de flesta träden här. Jätteträd avverkas numera mycket sällan inom ramen för pågående skogsbruk. Däremot skadas många träd vid byggande och underhåll av vägnät samt skogsbilvägar.

Av säkerhetsskäl avverkas en del skyddsvärda träd som står nära bostadshus, vägar eller annan bebyggelse. Ofta är det i stället möjligt att beskära kronan för att på så sätt minska risken för att trädet faller eller delar bryts av. 

Hamlade träd

Hamling betyder att man klipper skotten på lövträd för att ge som foder till djuren. Löv från hamling användes i stor omfattning till utfodring av får, getter, hästar, nötboskap och svin. Förr var hamlingen omfattande, grenar och löv skördades återkommande från de hamlade träden ungefär vart annat till vart tionde år. Man har hamlat nästan alla lövträdsarter, med undantag för apel och hagtorn. Framförallt är det ask, lind och lönn, som fortfarande står kvar idag eftersom de lever länge. Hamlade träd kan bli mycket gamla och blir lägre. En liten krona gör att även murkna träd kan stå länge utan att blåsa omkull. 

Naturminnen

Länsstyrelsen eller kommunen beslutar om ett speciellt naturföremål behöver skyddas eller vårdas särskilt som naturminne. Ett naturminne kan till exempel vara ett enstaka träd eller ett litet område med träd. I Västra Götalands län finns 106 naturminnen med 238 träd. Naturminnena är främst ekar (75%), askar (11%) och bokar (7%).

Alléer

Alléer började anläggas vid slutet av 1600-talet framför allt vid slott och herrgårdar och de allra äldsta alléträden skulle därför kunna vara drygt 300 år gamla. Alléer fick dock störst genomslag mot slutet av 1700-talet och från denna tid kommer antagligen de flesta av våra gamla alléer. Många alléer, framförallt i skogsbygder, hade dubbla syften – de utgjorde en vacker uppfart till gården samtidigt som de kunde ge vinterfoder till djuren genom hamling. Sedan 1950-talet har antalet alléer minskat starkt allt eftersom bilisterna har krävt bredare vägar. Idag avverkas skyddsvärda träd i alléer, av säkerhetsmässiga och estetiska skäl, som istället hade kunnat beskäras.