Vityxne

Vityxne är en orkidé som är en av de mest sällsynta växterna i Sverige. Utbredningen är uppdelad i ett nordligt och ett sydligt område. I det södra finns den idag bara kvar på knappt 20 platser. Vityxne i södra Sverige hör hemma i kulturlandskapet. Alla kända lokaler utgörs av välhävdade slåtterängar och betesmarker som aldrig gödslats.
Vityxne. Foto Lars Sjögren

Åtgärdsprogrammet

Åtgärdsprogrammet har nu gällt under två programperioder: 2005-2008 och 2009-2013. Naturvårdsverket har beslutat att förlänga programmet ytterligare fem år till och med 2018.

Vad har gjorts?

Flertalet lokaler har skötts kontinuerligt med slåtter och/eller bete. Slåtter är den vanligaste skötseln. Ett stort antal restaurerande skötselåtgärder har dessutom genomförts i form av röjning, bränning, mossrivning och ändrad stängsling. Naturvårdsbränning under våren fungerar som ett komplement till slåttern på flera lokaler.

Länsstyrelserna har sått ut frön av vitxyne på totalt nio lokaler.

Vityxnelokalerna följs upp i samband med årliga inventeringar. Tyvärr finns det inte någon enkel metod att följa plantor som inte blommar. Uppföljning av det totala antalet individer på ett noggrant och systematiskt sätt blir mycket tidsödande och kostsamt. Under perioden 2009–2013 har de årliga inventeringarna inte varit lika noggranna som under tidigare år.

Hur går det?

Den kortsiktiga målsättningen i åtgärdsprogrammet är att det ska finnas minst fem lokaler med fler än tio plantor i södra Sverige. Detta förefaller ha uppnåtts de flesta år. Eftersom inte alla lokaler räknats alla år blir dock bedömningen osäker.

Antal lokaler med minst tio vityxne 2005-2013

(klicka på diagrammet nedan för att öppna en större bild)

Diagram vityxne, klicka för att öppna större bild 

Den långsiktiga målsättningen i åtgärdsprogrammet är att det ska finnas minst 1000 plantor i södra Sverige 2015. Antalet individer på de olika lokalerna varierar mycket mellan olika år. Data visar dock att målet nåddes 2010.

Antal vityxneplantor på samtliga lokaler i södra Sverige
2005-2013

(klicka på diagrammet nedan för att öppna en större bild) 

Diagram vityxne, klicka för att visa större bild 

Under programperioden har olika skötselåtgärder genomförts på lokalerna. Eftersom antalet lokaler är litet, antalet plantor varierar mycket mellan olika år och uppföljningsintensiteten har varierat är det vanskligt att dra alltför långtgående slutsatser av effekterna. Data från en lokal visar att traditionell ängsskötsel, omsorgsfullt och noggrant utförd, kan ha en mycket positiv effekt. Kostnaden för sådan skötsel av de steniga marker som vityxne växer i är dock mycket hög.

Antal vityxneplantor på lokal med traditionell ängsskötsel

(klicka på diagrammet nedan för att öppna en större bild)

Diagram vityxne, klicka för att visa större bild 

Några resultat av försöken att så ut vityxne på nya lokaler har ännu inte visat sig. Sannolikt tar det ytterligare tid innan några plantor dyker upp. Det gäller dessutom att hitta dem.

Vad ska göras?

Att markägare och brukare fortsätter sköta de områden där vitxyne växer med slåtter, bete, röjning, bränning med mera är en förutsättning för att arten ska leva vidare och kunna öka. Att Länsstyrelserna har återkommande kontakter med dem som sköter lokalerna är också viktigt för att vi ska förstå hur skötseln fungerar och för att diskutera skötselinsatser kommande säsonger.

Även i fortsättningen bör arbetet med röjningar, bränningar, ändrade stängslingar och så vidare fortsätta.

Att få till en traditionell ängsskötsel på fler lokaler förefaller angeläget. Detta kan till exempel ske genom att skötseln på lokaler som idag sköts med slåtter kompletteras med åtgärder som fagning och efterbete med häst/nötkreatur.

Under kommande år bör försök göras med att driva upp vityxneplantor från frön för att på sikt kunna stärka populationerna genom utplantering.

Allmänt om arten

Vityxne (Pseudorchis albida ssp. albida) är en cirka 15–30 centimeter hög flerårig kärlväxt som hör till orkidéfamiljen. På stjälken finns tre till sju gröna blad. Blommorna sitter i ett ax i toppen som är cirka tre till sju centimeter långt och innehåller upp till 50 små gråvita blommor. Vityxne blommar ungefär vid midsommartid. Blommorna doftar svagt av vanilj och erbjuder nektar till besökande insekter. Exakt vilka insektsgrupper som pollinerar arten är dock inte känt. Arten bildar frö i kapslar och de mycket små fröna sprids med vinden. Eftersom orkidéfrön aldrig innehåller någon näring måste de bilda mykorrhiza med en svamp för att kunna gro. Vilken svamp som vityxne är beroende av är dock inte känt. Man kan möjligen förväxla vityxne med fjällyxne (P. albida ssp. straminea; ibland som art under namnet P. straminea). Fjällyxne finns dock inte i södra Sverige utan växer i kalkrika fjäll från Härjedalen till Torne Lappmark.

Utbredning

Vityxne hör till de mest sällsynta växterna i Sverige. Utbredningen är uppdelad i ett nordligt och ett sydligt område. I det södra finns den idag bara kvar på knappt 20 platser. På många av lokalerna finns bara några enstaka plantor.

Kartatillwebben.gif

 

Historik och trender

I södra Sverige hör vityxne hemma i kulturlandskapet. Alla kända lokaler utgörs av välhävdade slåtterängar och betesmarker som aldrig gödslats. Arten har minskat kraftigt under 1900-talet eftersom många växtplatser vuxit igen när slåtter- och beteshävden upphört. Enbart från Västergötland finns äldre uppgifter om cirka 50 lokaler men den är numera endast känd från nio lokaler.  I dagens odlingslandskap finns en mycket stor brist på lämpliga biotoper för arten och detta, i kombination med artens splittrade utbredning, gör att vityxne har svårt att kolonisera nya områden. Den historiska markanvändningen på vityxnelokalerna har undersökts, se rapport 2010:07.

Hot

En förutsättning för att vityxne skall finnas kvar i södra Sverige är att de marker där den finns hävdas genom slåtter eller bete även i fortsättningen. Om hävden upphör och marken växer igen försvinner den snabbt. Alltför hårt och tidigt bete särskilt i kombination med gödsling har nämnts som skäl till vityxnes försvinnande. Vid ett hårt betestryck under vityxnes blomningstid, blir de flesta blommorna uppätna vilket hindrar frösättning och etablering av nya individer. Ett sent, lättare, bete är dock gynnsamt, dels genom att vegetationen hålls öppen, dels genom att djurens tramp skapar hål i grässvålen. Tidpunkten för hävden verkar vara viktig, och vissa anser att vityxne tillhör en grupp ängsväxter som gynnas av sen slåtter i slutet av augusti eller september. Anledningen är förstås att vityxne då hinner sätta frö.

Fridlysning

Vityxne är klassad som starkt hotad i den Svenska rödlistan (EN) och är liksom alla orkidéer fridlyst. Det är förbjudet att inom landet plocka, gräva upp eller på annat sätt ta bort eller skada vilt levande exemplar av denna art. Det är också förbjudet att ta bort eller skada frön eller andra delar från denna art.

Rapportering

Alla fynd av vityxne bör rapporteras till Artportalen. Eftersom arten är så sällsynt och hotad döljs fynden i portalen för alla utom rapportören, berörd länsstyrelse och de som är ansvariga för kvalitetssäkring av rapporterade fynd.

Åtgärdsprogram som Västra Götalands län ansvarar för

Alkonblåvinge och klockgentiana 1)
Dalsländska kalkrika hällmarker
Ostronört 1)
Martorn 1)
Stor ögontröst 1)
Stäppartad torräng
Vitryggig hackspett
Vityxne (sydlig). 1)

1) Åtgärdsprogrammet har förlängts med en ny åtgärdstabell.