Krishanteringssystemet

Krishanteringssystemet ska skapa ett säkrare samhälle och för att nå dit krävs samordning av olika myndigheter och andra aktörer i samhället. Så här är Sveriges krishanteringssystem uppbyggt.

Samhällets krishanteringssystem utgår från samhällets normala verksamhet. Det betyder att det är förmågan att hantera en kris på lokal nivå som utgör grunden för beredskapen. Den förmågan kan vid behov kompletteras med åtgärder på regional och central nivå. Systemet vilar på tre principer:

  • Ansvarsprincipen: Den som har ansvar för en viss verksamhet under normala förhållanden har motsvarande ansvar för verksamheten under en kris eller krig.
  • Likhetsprincipen: En verksamhets lokalisering och organisation ska så långt det är möjligt vara samma både under normala förhållande och under kris eller krig.
  • Närhetsprincipen: En kris ska hanteras där den inträffar av de som är närmast berörda och ansvariga.

Geografiskt områdesansvar

Kommunerna, länsstyrelserna och regeringen har ett geografiskt  områdesansvar. Det innebär bland annat att de vid en kris ska se till att samordningen fungerar mellan de inblandade aktörerna på lokal, regional respektive central nivå. Däremot tar de inte över ansvaret från någon annan. Det geografiska områdesansvaret finns närmare beskrivet under den egna rubriken till vänster.

Sektors- och verksamhetsansvar

Sektorsansvaret, eller verksamhetsansvaret, är varje myndighets och organisations ansvar för sitt eget verksamhetsområde. Det ansvaret gäller alltid och i alla situationer.

Räddningstjänst 

Räddningstjänst är den verksamhet som staten eller kommunerna ska svara för vid olyckor och överhängande fara för olyckor.

Det egna ansvaret

Det yttersta ansvaret för din egen säkerhet vilar på dig själv, men det finns en hel del stöd och tips man kan få för att bättra på möjligheterna att klara en besvärlig situation så lindrigt som möjligt.