Gammelgården

Gammelgården består av 27 knuttimrade byggnader från 1700- och 1800-talen samt en storhässja. Människor har bott i området i 4000-5000 år och en stenåldersboplats finns vid badplatsen, där också flera stenåldersföremål påträffats.

Historik

Gammelgårdens ursprung har spårats till 1695, då den ägdes av en Håkan Östensson. Vid storskiftet 1765-66 hade Myckelgensjö vuxit till en förhållandevis stor by, delad i östra och västra byn. Gammelgården tillhörde då den östra byn. Vid storskiftet ingick tre gårdar i östra byn, och två i den västra. På Gammelgårdens stamhemman bodde en man vid namn Per Svensson.

Bebyggelsen splittras

I samband med genomförandet av laga skifte 1866-70 splittrades bebyggelsen, framför allt i västra byn. Strax före laga skiftet flyttades mangårdsbyggnaden på Gammelgården (hemman nummer tre) och den kringbyggda gårdsanläggningen öppnades. Huvudbyggnaden från 1700-talets slut fick då en nytimrad undervåning.

Ägarskifte

1861 övergick gården till Olof Olofsson och ett födorådskontrakt för fadern, vars namn också var Olof Olofsson, inrättades. Vid skiftet kallades ägaren av hemman tre b (Gammelgården) för Olof Olofsson äldste. 1899 övertogs gården av Olof Olofssons syskonbarn. Gården arrenderades därefter av Johan Genberg, som var gift med en systerdotter till Olofsson. Deras barn, Martina, gift med Alexander Östman, och Einar Genberg, sålde gårdstomten på hemmanet 3:4 i Myckelgensjö by till dåvarande Föreningen för norrländsk hembygdsforskning i Härnösand, numera Stiftelsen Länsmuseet-Västernorrland, år 1940.

Renovering men bevarad karaktär

Föreningen lät renovera gården fram till 1944 med hjälp av vapenfria värnpliktiga genom Riksantikvarieämbetets försorg. Man riktade in sig på att bevara gårdens ålderdomliga karaktär där man tog bort sentida tillägg och koncentrerade sig på att rekonstruera detaljer och enskildheter som överensstämde med 1860-talets utseende, det vill säga före laga skiftets genomförande. Gården har sedan bröderna Olofssons tid under andra hälften av 1800-talet bebyggelsemässigt förblivit i stort sett oförändrad med endast några mindre ändringar i samband med att ett par lador har flyttats.

Uppstyckning av mark

Mangårdsbyggnaden var bebodd till 1935 och födorådsstugan till 1938. Däremot har gården markmässigt styckats av i omgångar där den gamla 3:4 blivit delad i många mindre enheter. Den nuvarande 3:24 styckades av, som ovan angivits, 1947. Omkringliggande fastigheterna 16:2 och 21:1 har bebyggelse, som tidigare har tillhört 3:4, det vill säga Gammelgårdens ursprungliga miljö.      

Beskrivning

Gammelgården i Myckelgensjö, eller Genbergska gården som den också kallas, har ett mycket vackert höjdläge ovanför Myckelgensjösjön i söder, totalt omfattande cirka 6 810 kvadratmeter mark. Gården består av 27 knuttimrade byggnader från 1700- och 1800-talen, samt en storhässja. Vid sjöns strand återfinns ytterligare fyra byggnader, som dock inte tillhör fastigheten och därför inte ingår i byggnadsminnet.

Klassad som kulturmiljö för riksintresse

Gammelgården är klassad som en kulturmiljö av riksintresse och gården ligger dessutom inom ett riksintresse för naturvården. På marken i anslutning till gården finns bland annat en slåtteräng med cirka 50 örter, en ovanlig biotop.

Generellt för samtliga 28 byggnader - där ej annat anges nedan - gäller att de står på naturstensgrund, vanligen endast i form av knutstöd, är timrade och utan fasadpanel och bemålning, samt har sadeltak som är belagda med ved, det vill säga slanor av rundvirke. Observera att byggnad 21 endast är en stengrund efter en riven bryggstuga och att byggnaderna 26-29 nyttjas av annan fastighetsägare än Stiftelsen Länsmuseet Västernorrland.  

Gammelgårdens anläggningar har förutom mangårdsbyggnaden en kornbastu där säden torkades efter tröskningen. Det finns en smedja, kolhus, fårhus och salpeterlada samt härbren. På gården finns även ett kornkärrhus, en kornhässja med tröskgolv och långloge, samt linhus, loftbod, färdstall, varmstuga, fähus, jordkällare och en förmånsstuga.