Deponier

Dagens deponier påverkar miljön genom utsläpp till luft och vatten som bidrar till bland annat växthuseffekt, övergödning, försurning och hälsoeffekter. Miljöskyddskraven i deponiförordningen syftar till att förebygga och minska de negativa effekter deponering kan orsaka på människors hälsa och miljön
Granbergsdeponin

Deponiförordningen (2001:512) innebär bland annat att varje deponi skall klassificeras som en deponi för farligt avfall, deponi för icke-farligt avfall respektive deponi för inert avfall.

Med inert avfall menas avfall som inte förväntas genomgå några väsentliga förändringar. Deponier för farligt och icke-farligt avfall ska vara försedda med bottentätning och uppsamlingssystem för lakvatten. Det insamlade lakvattnet ska behandlas på ett sådant sätt att utsläppet inte strider mot gällande bestämmelser om skydd för människors hälsa eller miljön. En deponi som avslutas ska förses med sluttäckning. Verksamhetsutövaren ska utföra provtagning och mätning av lakvatten, grundvatten, ytvatten samt omhänderta deponigas.

Förordningen innebär också förbud mot deponering av utsorterat brännbart avfall och förbud mot deponering av organiskt avfall. Regeringen har beslutat att länsstyrelsen kan meddela dispens från ovanstående förbud om det råder kapacitetsbrist.  

Kriterier för mottagande av avfall

Naturvårdsverket har tagit fram regler för mottagande av avfall till deponier som bland annat ställer krav på att allt avfall som ska deponeras ska vara karaktäriserat. Läs mer om karaktärisering av avfall, provning, provtagning och avfallsproducentens ansvar i Naturvårdsverkets föreskrift om deponering, NFS 2004:10.

Mer information kan du hitta i länkarna till höger.