Skogsbruk

Skogen och skogens resurser har varit viktiga för människan sedan förhistorisk tid. I skogen finns därför idag otaliga spår efter människors tidigare aktiviteter. För att undvika att dessa spår skadas eller förstörs är det viktigt att skogsägare och de som arbetar inom skogsbranschen har god kunskap om var fornlämningar finns och hur de ser ut. Det är därför nödvändigt med tidiga samråd inför planerade skogsbruksåtgärder.

I skogen finns både lämningar som utgör fornlämningar och skyddas enligt kulturmiljölagen och de som utgör kulturhistoriska lämningar och omfattas av skogsvårdslagens hänsynsregler.

Fornlämningar är lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna. Exempel på vanliga fornlämningar i skogen är boplatser, förhistoriska gravar, fångstgropar och fångstgropssystem. Fornlämningar är skyddade enligt kulturmiljölagen, vilket innebär att det är förbjudet att rubba, ta bort, gräva ut, täcka över, plantera eller på annat sätt skada en fornlämning. Det är också viktigt att komma ihåg att skyddet också gäller ett område kring fornlämningen, ett så kallat fornlämningsområde.

Skyddet av fornlämningar innebär att markberedning, plantering och anläggande av skogsbilväg i ett område där det finns fornlämningar alltid kräver ett tillstånd från Länsstyrelsen.

Slutavverkning, röjning, gallring och uttransport av virke kräver inte tillstånd, men måste ske så att skador inte uppstår.

Andra lämningar från äldre tid så som bl.a. kolbottnar, tjärdalar, torp och fäbodar utgör kulturhistoriska lämningar. Dessa lämningar är inte skyddade enligt kulturminneslagen, men för dessa finns det istället reglerat i skogsvårdslagens 30 § att hänsyn ska tas till dessa lämningar i samband med skogsbruk.

Information om hänsyn till kulturhistoriska lämningar kan man få direkt av Skogsstyrelsen.