Försurning

Försurning har under flera decennier varit ett stort och uppmärksammat problem i Sverige. Många sjöar, särskilt i Västsverige, är hårt drabbade. I Stockholms län är dock mark och vatten relativt tåliga mot försurning.
Bild på sjön Öran

En orsak till detta förhållande är att nedfallet av försurande ämnen är litet i Stockholms län. En annan viktig orsak är att jordarna påverkats av kalkrikt material som transporterat med inlandsisen från området kring Gävlebukten. Denna nord-sydliga kalkgradient medför att de suraste sjöarna återfinns i södra delen av länet och de mest välbuffrade i den norra. Det försurande nedfallet kommer både från källor utanför länet och från våra egna verksamheter. Svavelnedfallet var som högst på 1960-och 1970-talet och har minskat stadigt sedan dess. Mycket tyder på att försurningen minskat i länet. Andelen sjöar med kritiskt lågt pH har minskat. Mindre än två procent av länets sjöar är idag försurade av mänsklig verksamhet och pH-värdet ökar i länets mest känsliga skogssjöar.

 

Husbyggande nattsländelarv, Adicella reducta

Bilden visar en husbyggande nattsländelarv, Adicella reducta. Många arter av nattsländor är känsliga mot försurning. Foto: Joakim Pansar.