Kvicksilver

Höga halter av kvicksilver i framförallt insjöfisk är ett både gammalt och välkänt miljöproblem. Sverige har under senare år begränsat utsläpp och användning av kvicksilver. Trots det är nedfallet av kvicksilver fortfarande stort över Sverige på grund av långväga lufttransporter.
Kvicksilver hör till de allra giftigaste metallerna. I metallisk form är det jämförelsevis ofarligt för människan, till exempel i amalgamfyllningar. Kvicksilver förgasas lätt och är därför mer rörligt i miljön än andra metaller. Utsläpp av kvicksilver kan transporteras långa sträckor i atmosfären innan det hamnar i sjöar och vattendrag. I sjö och mark omvandlas under vissa förutsättningar kvicksilver till metylkvicksilver som är mycket giftigt när det ackumuleras av organismer. Eftersom halterna ökar genom hela näringskedjan kan halterna vara mycket höga i abborre och gädda och därför olämplig som föda för människor.
Abborre, Perca fluviatilis

Låg kvicksilverhalt i fisk från Stockholms län

Det är ofarligt att äta insjöfisk från de allra flesta av länets insjöar. Kvicksilverhalten är i genomsnitt lägre i länet jämfört med andra delar av Sverige. Mätningar har visat att halterna i fisk från framförallt Mälaren och näringsrika slättsjöar är mycket låga. Inget tyder heller på att fisk från sjöar som ligger nära tätorter innehåller höga halter. Alltför höga halter av kvicksilver förekommer dock i fisk från många skogssjöar med brunfärgat vatten. Äter du mycket insjöfisk bör du därför undvika att äta fisk från sådana sjöar. År 2004 genomfördes en omfattande undersökning av kvicksilverhalten i fisk från länets insjöar. Resultaten presenteras till höger under rubriken "Mer om kvicksilver...".