Kust och hav

Förhållandena i länets havsvattenområden påverkas av många faktorer. Dels av de fysiska och geografiska förhållandena och dels av de mänskliga aktiviteter som medför utsläpp till luft, mark och vatten eller som påverkar avrinning från skogs- och jordbruksmark.

Havets bilder

Geografi

Stockholms läns havsområden har mycket varierande miljöförhållanden på grund av länets geografiska läge i norra Östersjön, nära Bottenhavet. Miljöförhållandena varierar också till följd av de fysiska förutsättningarna. Sprickdalslandskapet har gett oss en vidsträckt skärgård och genom Mälarens mynning tillförs stora mängder sötvatten. Sammanlagt finns omkring 1000 mil strand och kustvattenmiljön är ungefär lika stor till ytan som länets landdelar.

Fysiska och kemiska förhållanden

Länets kustvatten har på grund av läget och de fysiska förutsättningarna stora gradienter i salthalt från söder till norr och från väster till öster men också i vertikalled. Skillnaderna i salthalt från norr till söder beror på att sötare vatten från Bottenhavet förs ned utefter länets kust och gradvis blandas upp med det saltare östersjövattnet. Skillnaderna i öst-västlig riktning och i vertikalled beror till stor del på utflödet av sötvatten från Mälaren. Sett i ett Östersjöperspektiv, och till stor del även globalt, är Stockholms innerskärgård ett till egenskaper och storlek unikt estuarieområde där sötvatten möter bräckt havsvatten. De miljöer som finns där har få motsvarigheter på andra håll.

Utöver dessa naturliga förutsättningar påverkas förhållandena också påtagligt av storstaden Stockholm liksom av mänsklig närvaro och aktiviteter i övriga länder runt Östersjön. Det finns också en hel del "gamla synder", det vill säga kemiska ämnen som lagrats upp i Östersjöns bottensediment. Dessa kan vid speciella förhållanden frigöras och på nytt komma i omlopp. Alla dessa faktorer sammantaget påverkar både vattenkemi och levande organismer.

Biologi

Undervattensvegetation

Länets kustområde har sedan lång tid tillbaka varit utsatt för en hög näringstillförsel. Det har medfört att vattnet blivit grumligare på grund av en ökad mängd plankton och partiklar. Detta är orsaken till att flertalet algbälten har dragit sig närmare ytan för att få det ljus de behöver för att kunna växa. Det innebär bland annat att det fysiska levnadsutrymmet för många djurarter som lever i algbältena har krympt. Under de senaste åren finns tecken på viss förbättring.

De ökade närsaltsmängderna har också medfört att mängden trådformiga grön- och brunalger har ökat. Grönslick är en grönalg av Cladophora-släktet och utgör den ofta vackra gröna bården närmast vattenytan och ner till 0,5 meters djup. De fintrådiga brunalgerna domineras av släktena Pilayella och Ectocarpus. Dessa alger lossar till stora delar från underlaget i början på sommaren. De sammanförs till stora algmattor som långsamt förs av vågor och strömmar ner mot djupare bottenområden under gradvis nedbrytning. Ofta uppstår lokal syrebrist vid nedbrytningen, vilket kan ta död på många bottenlevande djur.

På djup större än cirka 0,5 meter i områden där salthalten överstiger fyra promille, det vill säga oftast i mellanskärgården och i ytterskärgården, ska normalt blåstång bilda stora bälten/skogar. På grund av för mycket närsalter i vattnet är de ofta övervuxna av bruna trådalger och får därför inte tillräckligt med ljus och näring. Detta påverkar också livsförhållandena för olika djurarter som till exempel musslor, kräftdjur och fiskar.

Bottenlevande djur

Regelbunden miljöövervakning av mjukbottenfauna bedrivs nu i samarbete med den nationella miljöövervakningen. Provtagning har påbörjats vid ett antal stationer i mellan- och ytterskärgårdsområdet i närheten av Svartlöga. Mjukbottenfauna undersöks också bottnar inom det så kallade samordnade recipientkontrollprogrammet för stockholmsrecipienten. Det genomförs på beställning av Stockholm Vatten AB. Undersökningar utförs även inom ett antal andra recipientkontrollprogram varav ytterligare några är samordnade.

Generellt kan sägas att situationen är ansträngd för bottendjuren i områdena närmast utsläppskällorna. Orsakerna är delvis dåliga syreförhållanden som följd av en hög belastning av näringsämnen. Det kan också vara resultat av en allt för hög belastning av andra ämnen, som olika organiska miljögifter och metaller. Detta kan till exempel orsaka reproduktionsstörningar eller utslagning av bottenfauna. Syreförhållandena i bottenvattnet i många djuphålor ute i skärgårdsområdet har försämrats i under 1900-talets lopp. Detta har haft stor påverkan på mjukbottenfaunan.

Ett exempel på att en främmande art lyckats etablera sig i länet är havsborstmasken Marenzelleria neglecta. Under slutet på 1990-talet har den snabbt kommit in och tagit en plats i mjukbottenfaunan. Ett antal andra främmande arter har också fångats i länets kustvatten, som till exempel röd pungräka (Hemimysis anomala) och rovvattenloppa (Cercopagis pengoi).

Fisk

Övervakning av fiskbestånd i Stockholms läns kustvatten har varit begränsad. Från och med hösten 2002 har övervakning av kustfiskbestånd bedrivits i området mellan Yxlan och Blidö och norra Ljusterö, provfiskeområde Lagnö. År 2005 började övervakning av fisk också i området kring Askö vid gränsen mot, och i samarbete med Södermanlands län. De senare övervakningsfiskena är delar av ett samordnat provfiske för miljöövervakning mellan länsstyrelser från Södermanland upp till Norrbotten och Fiskeriverkets Kustvattenlaboratorium i Öregrund. Fiskeriverket bedriver också ett provfiske vid Muskö sedan länge men med en inte helt jämförbar metod.

Resultaten av provfiskena i länet uppvisar en splittrad bild. Som helhet skiljer sig utvecklingen i de olika provfiskeområdena en hel del.

I samband med att fredningsområden för fisk infördes på flera håll i länet år 2004 påbörjades också en övervakning av effekterna av dessa fredningsområden på fiskrekryteringen.

I samband med provfiskena tas prover för miljögiftsanalys på abborre i de regionala provfiskena. Iden nationella miljöövervakningen tas miljögiftsprover på strömming som fångas vid Landsort.

Fågel

Fågelbestånden i länets skärgårdsområden genomgår normalt tydliga förändringar med tiden. För att följa utvecklingen och för att kunna upptäcka onormalt stora förändringar utför Skärgårdsstiftelsen årliga inventeringar av vissa kustfågelpopulationer. Under senaste decenniet har en nedgång av ejderbestånden noterats och även av tobisgrissla. För ejdern har nedgången varit kraftig under de sista åren. Samtidigt har sillgrisslan ökat starkt de senaste åren. Havsörnen har kommit tillbaka starkt och år 2009 var det bästa året sedan räkningarna började 1964.

Säl

Antalet gråsälar på Svenska Björn ute i havsbandet räknar årligen. Det är en bra indikator på hur gråsälsstammen i Östersjön förändras. Sälarna räknas även på andra håll inom Östersjöområdet. Sälarna har ökat från några hundra kring mitten på 1970-talet till över 3000 år 2009.

Miljöövervakningsprogram i kust- och havsområdet

Utöver de av Länsstyrelsen och andra parter drivna övervakningsprogrammen sker också ett arbete inom Svealands Kustvattenvårdsförbund (SKVVF) med att få till stånd en ökad samordning av miljöövervaknings- och recipientkontrollprogram för kust- och havsmiljöerna i Stockholms, Södermanlands och Uppsala län. Programmet ska komplettera dagens recipientkontroll och också vara utformat så att det möter de krav som EG:s ramdirektiv för vatten ställer. Nu arbetar SKVVF med att utöka samordningen av de pågående recipient- och miljöövervakningsaktiviteterna i olika delar längs Svealandskusten. Arbetet bygger vidare på redan pågående mätaktiviteter och att starta nya där sådana fattas. Syftet är att öka kvaliteten i mätningarna och öka samordningen mellan de program som löper så att datakvaliteten höjs och en god samordnad bild av miljötillståndet kan nås för regionen. Förbundet erbjuder verksamhetsutövare, som är medlemmar, möjlighet att se över sina mätprogram eller att bistå dem med att ta fram helt nya program.

Som en del i detta bedriver Svealands Kustvattenvårdsförbund sedan år 2001 årliga, så kallade synoptiska, provtagningar under sommaren där merparten av Svealands kustvattenbassänger besöks. Resultaten från dessa, och även vissa andra kustprovtagningar, har utgjort viktiga underlag i framtagningen av nu gällande bedömningsgrunder för kustvatten samt för klassificeringen av tillståndet i regionens kustvatten.