Våtmarker

Våtmarksarealen i länet är relativt liten och uppdelad i många små ytor. Våtmarkerna är ofta också påverkade av olika ingrepp, till exempel dikning. Men satsningar görs på att återskapa, restaurera och nyanlägga våtmarker, bland annat på grund av deras viktiga ekologiska funktioner. De mest värdefulla naturliga våtmarkerna ges naturskydd.
Foto över våtmark och strandäng med kor.

Våtmarker är värdefulla

Våtmarkerna har viktiga ekologiska funktioner i landskapet som en länk mellan land och vatten. Ett rikt växt- och djurliv är beroende av våtmarker och många hotade arter är knutna till olika våtmarkstyper. Våtmarkerna magasinerar vatten och jämnar ut vattenflöden. De minskar också kväveinnehållet i vatten.

Lite våtmark, men många våtmarker

I Stockholms län är knappt fyra procent av landytan våtmark, vilket är en liten andel jämfört med andra delar av landet. Den grundläggande orsaken till detta är regionens förhållandevis torra klimat. Dessutom är våtmarkerna ofta små, vilket beror på sprickdalslandskapets småbrutna topografi. Länets dominerande våtmarkstyper är sumpskogar, kärr och stränder vid sötvatten.

Hot mot våtmarkerna

Genom avvattning och uppodling minskade våtmarkernas utbredning kraftigt under slutet av 1800-talet. Av länets nuvarande våtmarksareal är 90 procent påverkad av olika ingrepp, till exempel dikning, vattenreglering och torvtäkt. Dagens största hot mot våtmarkerna är exploatering i form av bebyggelse och vägdragningar, samt negativ påverkan vid jord- och skogsbruk. Näringsfattiga våtmarkstyper växer också igen i en onaturligt snabb takt på grund av övergödning.

Våtmarkerna värnas

Numera råder förbud mot markavvattning i Stockholms län, med vissa undantag. I jordbruksmark råder generellt biotopskydd för bland annat våtmarker. Våtmarker återskapas eller nyanläggs också ofta som fågel- och viltvatten eller för dagvattenrening. Inom jordbruket utbetalas miljöstöd för anläggning och återställande av våtmarker (se länk till höger).

Ett antal av våra mest värdefulla naturliga våtmarker är skyddade i form av naturreservat och flera sådana reservat planeras. De allra finaste våtmarkerna finns med i Naturvårdsverkets Myrskyddsplan för Sverige. Av de arton områden i Stockholms län som ingår i myrskyddsplanen är hittills tretton skyddade som naturreservat, biotopskydd eller naturvårdsavtal.

Anläggning, återställande och skydd av värdefulla våtmarker svarar mot det nationella miljökvalitetsmålet "Myllrande Våtmarker".

Miljöövervakning och inventeringar

Länsstyrelsen deltar i miljöövervakningsprogrammet "Regional miljöövervakning i landskapsrutor - småbiotoper, gräsmarker och våtmarker". Det innebär att våtmarkernas förändringar i tid följs genom en stickprovsvis flygbildstolkning och fältbesök.

Länsstyrelsen deltar även i det nationella övervakningsprogrammet "Satellitövervakning av våtmarker".

Hävdade rikkärrsmiljöer ingår i länsstyrelsens löpande uppföljning av gräsmarker och rikkärr i skyddade områden. Upplägget är att alla objekt ska följas upp en gång under ett sexårsintervall. Ett urval objekt besöks varje år.

Återinventering av snäckor och sniglar i tidigare inventerade rikkärr gjordes 1997. Skogsvårdsorganisationen har utfört en inventering av sumpskogar (läs mer i "Inventering av sumpskogar i skogens pärlor").

 Vad är en våtmark?

Med våtmark menas mark där vatten under stor del av året finns nära markytan (under, i samma nivå, eller över). Vegetationstäckta vattenområden hör också hit. Våtmarksbegreppet omfattar alltså en rad olika naturtyper som myrar (mossar och kärr), sumpskogar, fuktängar, strandängar, vassar, vegetationstäckta grunda sjöar, m.m.