Ensamkommande barn och unga

Varje år kommer ett barn och ungdomar till Sverige för att söka asyl. De flesta kommer i sällskap med sina föräldrar, men det finns även de som saknar medföljande vårdnadshavare. Dessa barn och ungdomar räknas som ensamkommande.  

Det är kommunerna som tar emot barnen och ungdomarna och ansvarar för deras boende och omsorg. Ansvaret gäller både under asylprocessen och efter att ett barn har beviljats uppehållstillstånd.  

Länsstyrelsen ska verka för att det finns beredskap att ta emot ensamkommande barn i kommunerna. Det innebär att Länsstyrelsen ska stödja kommunerna och arbeta för att det finns kunskap att bedriva en verksamhet som kännetecknas av god kvalitet. Det kan handla om att samordna statens insatser, aktuella frågor eller intressen tillsammans med andra myndigheter, organisationer eller företag i länet.

Andelar

I början av varje år får länsstyrelserna i Sverige en nationell beställning från Migrationsverket på ett uppskattat behov av asylplatser för ensamkommande barn. Behovet av asylplatser för ensamkommande barn i Stockholms län fördelas sedan mellan kommunerna enligt en modell som länets kommuner tagit fram tillsammans med Länsstyrelsen.

Anvisningsmodellen för ensamkommande barn innebär att varje kommun tilldelas en viss andel. Denna andel ska ställas i relation till totalt antal gjorda anvisningar från 1 januari 2016 och framåt. Andelen är uträknad utifrån kommunens folkmängd, mottagande av nyanlända, mottagande av ensamkommande barn och antalet dygn i Migrationsverkets mottagningssystem inom kommunens gränser under föregående kalenderår. Andelarna fastställs årligen den 1 mars och gäller sedan ett år i taget.

Kommunandelar 2016 för asylsökande ensamkommande barn

Kommunernas lärdomar och erfarenheter från mottagande av de ensamkommande barnen 2015

Under augusti 2016 anordnade Länsstyrelsen och Kommunförbundet i Stockolms Län en workshop med kommunerna för att fånga in kommunernas lärdomar och erfarenheter från hösten och vintern 2015.

Erfarenheterna visar att kommunerna hade en förmåga att snabbt ställa om sina verksamheter och att hitta nya arbetssätt. Men också att det fortfarande finns en rad svårigheter att lösa.

I sammanställningen nämns även vilka områden som kommunrepresentanterna prioriterat som viktigast att arbeta vidare med framöver;

  • hög personalomsättning,
  • ökat samarbete med landstinget i syfte att förbättra målgruppens hälsa,
  • tillgången på boendeplatser i den egna kommunen

Lärdomarna från workshopen har sammanställts:

Kommunernas erfarenheter och lärdomar från mottagandet av de ensamkommande barnen under 2015.