Förvaltningsplan för rovdjur

Länsstyrelsens förvaltningsplan för rovdjur är ett policydokument för förvaltningen av de stora rovdjuren i länet. Syftet och målen i förvaltningsplanen ger riktlinjer för de insatser av olika slag som krävs för en väl fungerande och förutsägbar rovdjursförvaltning i länet.

Förvaltningsplan för rovdjur 2016–2019

Förvaltningsplanen för stora rovdjur i Stockholms län gäller från 2016 till och med 2019. Planen är fastställd av viltförvaltningsdelegationen vid Länsstyrelsen och ersätter tidigare plan.

Länsstyrelserna ansvarar för den regionala förvaltningen av stora rovdjur. Förvaltningsplanen för stora rovdjur i Stockholms län följer den nationella rovdjurspolitiken.  

Förvaltningsplanen vänder sig till alla som på något sätt berörs av länets rovdjur eller är allmänt intresserad av dessa frågor. Den ska vidare användas av Länsstyrelsen som ett verktyg i arbetet med den löpande förvaltningen.  

Förekomst av stora rovdjur i Stockholms län

Stockholms län har en fast stam av lodjur och periodvis av varg. Björn och kungsörn besöker regelbundet länet och någon enstaka gång vandrar även järv genom vårt län.

Förutsättningar för lodjur i länet

Förutsättningarna för etablering av rovdjur i Stockholms län skiljer sig något från övriga delar av landet genom att länet har hög befolkningstäthet och tät infrastruktur. Det är därför av intresse att använda kompletterande metoder, vid sidan av beräkningar baserade enbart på bytestäthet, för att kunna bedöma vilka områden som lodjur verkligen kan tänkas nyttja i länet.

Länsstyrelsen har, som ett led i arbetet med att ta fram förvaltningsplanen 2007–2010, uppdragit åt Andreas Zetterberg, KTH, att utreda de ekologiska förutsättningarna för lodjur i länet. Metoden som använts utgår ifrån en matematisk modell baserad på geografisk information. Modellen använder data om landskapets struktur och sammansättning för att förutsäga var det kan tänkas finnas goda förutsättningar för lodjur att etablera sig. Denna typ av modeller kallas normalt GIS-baserade habitatmodeller. Modelleringen ger ett bättre underlag för bedömningen av möjligt antal lodjur inom länet, än vad som skulle ha varit fallet om man enbart utgått från skattningar baserade på bytestäthet. Utredningen presenteras i rapporten Ekologiska förutsättningar för lodjur i Stockholms län.