Mjältbrand

Mjältbrand, även kallad antrax, orsakas av bakterien Bacillus anthracis. Samtliga däggdjur och vissa fågelarter samt människa, kan infekteras men mottagligheten varierar. Idisslare (växtätare) är vanligen mycket känsliga, följt av häst, svin och köttätare i nämnd ordning. Kräldjur betraktas som resistenta. Sjukdomen förekommer över hela världen men i industrialiserade länder är fall hos människor ovanliga. Eftersom smittämnet överlever extremt länge i miljön kan inget land sägas vara fritt. De senaste fallen i Sverige inträffade 1981, 2008 och 2011.

Klinisk bild
Inkubationstid (tid från smitta till symtom på sjukdom uppträder) är 3-14 dagar (hos mycket mottagliga djur ibland ner till 1 ½ dygn). Symtombilden varierar med djurslag. Hos nötkreatur kan sjukdomen få ett mycket hastigt förlopp med, i vissa fall, dödsfall bara några timmar efter första symtom. Kadavret har ofta ofullständig likstelhet och det kan rinna mörkt, okoagulerat blod ur kroppsöppningarna. 

Smittvägar
Bakterierna som orsakar mjältbrand bildar s.k. sporer vid kontakt med luft (dvs när de kommer ut ur kroppen via blödningar, eller när ett kadaver öppnas). Sporformen är ett slags vilostadium som är mycket motståndskraftigt och kan överleva mycket länge i jord, i vissa fall mer än 50-100 år. Så länge sporerna ligger i marken utgör de inget problem men om de vid t.ex. grävarbeten eller översvämningar kommer i kontakt med djur kan djuren smittas. Gamla epizootigravar kan därför orsaka smitta om sporer från nedgrävda kadaver kommer i kontakt med mottagliga individer. Förorenad jord/damm och smittade djurkadaver är de vanligaste smittkällorna. Smittat vatten kan också utgöra en smittväg.

Smittämnet kan finnas i alla vävnader och kroppsvätskor från sjuka djur, även i produkter från djur som dött i sjukdomen som t.ex. ull och hudar. En produkt som uppmärksammats som ett problem är trummor tillverkade av skinn från Afrika. För att undvika spridning av djursjukdomar finns omfattande regelverk för sådan internationell handel med produkter från djur.

Om man misstänker sjukdomen
Mjältbrand är en anmälningspliktig sjukdom som lyder under epizootilagen. Det innebär att djurägare och veterinärer måste rapportera misstanke om mjältbrand i en besättning. Djurägaren måste själv göra allt för att förhindra smittspridning. Detta innebär att hålla det misstänkta djuret isolerat från andra djur (ta in ev. andra djur som finns på samma bete). Om djuret är dött skall man täcka över kadavret, t.ex. med en presenning, och se till att inga andra djur kommer åt det. Även annat material som kan innehålla smittämne skall hanteras så att varken djur eller människor kommer i direkt kontakt med det. Man får absolut inte förflytta djur som kan ha smittats till något annat djurstall. Misstänkta mjältbrandskadaver ska inte obduceras eller öppnas!