Fågelinfluensa

Dessa regler gäller alltid och för alla fåglar oavsett skyddsnivå

Fågelinfluensa 2017


Lättnader i skyddsnivån för fågelinfluensa

Jordbruksverket sänker nu skyddsnivån för fågelinfluensa från 2 till 1. Det innebär att fjäderfän och andra tama fåglar får gå utomhus igen. Det blir också åter tillåtet att anordna utställningar, tävlingar och liknande arrangemang.

 

Läs mer på Jordbruksverkets webbplats

----------------------------------------------------------------------------------

 

Fjäderfä och andra fåglar i fångenskap ska hållas åtskilda om de hålls på samma anläggning.

Vilda fåglar som tillfälligt hålls på en anläggning ska hållas åtskilda från fjäderfä och andra fåglar.

Djurhållaren ska upprätthålla goda skötselrutiner och förebyggande smittskyddsåtgärder för att minska risken för att fågelinfluensa kommer in i anläggningen.

Fjäderfä får bara ges dricksvatten som kommer från borrad eller grävd brunn eller annat vatten som är godkänt som livsmedel.

Andfåglar, som ankor, gäss och änder ska hållas åtskilda från övriga fjäderfä på en anläggning, eftersom smittade andfåglar kan fungera som symptomfria överförare av virus.

Vid skyddsnivå 1 (låg risk) gäller följande:

Fjäderfä får gå utomhus i inhängnad. Foder och dricksvatten ska ges inne eller under ett skydd utomhus.

Hägnat fjädervilt får hållas utomhus i inhängnader, men under perioden oktober till maj måste inhängnaden, där andfåglar hålls vara övertäckt med nät. Vilda änder får inte tas in.

Andra fåglar i fångenskap inklusive hobbyflockar får gå ute helt fritt. Foder och dricksvatten ska ges inomhus eller under ett skydd som förhindrar kontakt med vilda and- och vadarfåglar.

Vid skyddsnivå 2 gäller följande:

Skyddsnivå 2 innebär att fjäderfä ska hållas inomhus samt att det är förbjudet med utställningar, tävlingar och liknande arrangemang med fjäderfä och andra fåglar i fångenskap. Ankor, gäss och strutsfåglar, hägnat fjädervilt samt hobbyflockar får vistas utomhus men ska hållas inhägnade. Fåglar som hålls utomhus måste ges foder och vatten under tak.

Syftet med jordbruksverkets nya föreskrifter (SJVFS 2007:17) är att skyddsåtgärder mot fågelinfluensa ska utgå från en riskbedömning.

Jordbruksverket har beslutat om hur regelverket för att skydda svenska tamfåglar mot fågelinfluensa ska se ut efter den 15 februari 2007. Enligt de nya författningarna måste fågelägare vara beredda på att Jordbruksverket med kort varsel kan öka kraven på skyddsåtgärder beroende på hur risken ser ut.

Det nya regelverket kommer att bli mer flexibelt och tar hänsyn till hur stora riskerna bedöms vara vid varje aktuell tidpunkt. Vilken nivå som är aktuell styrs bland annat av övervakningsprogrammet för fågelinfluensa, både bland vilda och tama fåglar, och en ökad omvärldsbevakning som kommer att ligga till grund för vilken nivå av förebyggande åtgärder som måste hållas. Om risken bedöms som högre kommer jordbruksverket att skärpa kraven på åtgärder. Alla måste vara beredda på att Jordbruksverket med kort varsel kan öka kraven på skyddsåtgärder beroende på smittläget.

Ytterligare information om gällande regler, se länkar till höger.

 

Vad är fågelinfluensa?

Smittämnet är ett virus

Fågelinfluensan orsakas av ett virus som tillhör släktet Influensavirus A. Influensa A-virus kan indelas i olika undertyper beroende på vilka proteiner som sitter på virusets yta och man har hittat 16 H-typer och 9 N-typer. Den smitta som vi nu talar och läser om orsakas av H5N1, en virustyp som är särskilt aggressiv.

Vilda vattenfåglar bär ofta med sig milda varianter av fågelinfluensavirus. Detta virus är alltså naturligt förekommande bland framför allt änder och de blir själva inte sjuka. I stort sett alla fågelinfluensavirus som vilda fåglar bär med sig kan ibland orsaka sjukdom bland våra tamfåglar.

Vilka symtom har en smittad fågel

”En fågel som är sjuk ser likadan ut oberoende vilken sjukdom den har” brukar man säga. Det gör att det ibland kan vara svårt att skilja symtomen åt från en sjukdom till en annan. Symtomen på aviär influensa varierar också från ”ingenting till allvarlig sjukdom” beroende på virustyp, vilken fågelart som drabbas, ålder, miljö eller produktionsform. Sjukdomen kan ha ett mycket hastigt förlopp med hög dödlighet utan att man märkt något innan. Man kan i andra fall se nedsatt allmäntillstånd, en ökad dödlighet i flocken, dålig aptit/nedsatt foderkonsumtion, minskad äggproduktion och blåfärgad hud. Det kan också förekomma andningssvårigheter, hosta, diarré och huvudet kan svullna. Ibland ses symtom från nervsystemet med darrningar, kramper och svårigheter att gå.

Det brukar ta mellan 3-5 dagar från att en fågel smittats till sjukdomen bryter ut.

Hur smittar fågelinfluensan mellan fåglar

Influensavirus sprids från en smittad fågel till en annan genom avföringen, som kan innehålla mycket stora mängder virus, men också via luften när fåglarna nyser och hostar. Det innebär att smittöverföring kan ske direkt genom att fjäderfä hålls ute eller att vilda fåglar kan ta sig in i hönshus eller andra utrymmen där man håller fåglar inomhus. Smittan kan också ske indirekt genom att avföring från fåglar fastnar på skodon på djurskötare eller besökande personer. Den kan också ”ta sig in” genom ventilationssystem. De indirekta smittvägarna anses mest sannolika. Mellan olika besättningar eller djurhållningar med fjäderfän sker smittspridning genom handel med smittade produkter eller med levande fåglar. Den kan spridas via olika föremål som redskap, kläder, foder, transportfordon, damm, fjädrar m.m. och också genom vattendrag. Smitta anses kunna spridas upp till 100 m med vinden.

Hygienen är, som alltid i samband med sjukdomar viktig för att bryta smittvägar. Viruset är dessbättre också känsligt för de flesta desinfektionsmedel.

Allmänna råd för att tidigt upptäcka misstänkta fall av fågelinfluensa

I epizootilagen finns följande allmänna råd som syftar till att tidigt upptäcka misstänkta fall av fågelinfluensa.

En djurhållare bör ha anledning att misstänka att fågelinfluensa har drabbat höns, kalkoner eller andra fåglar på en anläggning om

 

  • fåglarnas vatten- eller födointag minskar med mer än 20 %,
  • fåglarnas äggproduktion minskar med mer än 5 % under mer än två dagar,
  • dödligheten bland fåglarna under en vecka är högre än 3 % eller om
  • eventuella kliniska tecken eller skador på döda djur tyder på fågelinfluensa.

Vad ska man göra om man misstänker att ens egna djur är smittade av fågelinfluensa?

Om en djurägare misstänker fågelinfluensa så är han/hon (enligt den s.k. epizootilagen) skyldig att kontakta en veterinär, som i sin tur anmäler det till Jordbruksverket eller länsstyrelsen. Det är Jordbruksverket som sedan beslutar om det fortsatta arbetet. Länsstyrelserna har en viss om än begränsad provtagningsutrustning som kan användas i sådana här sammanhang.

Vad gör man om man hittar döda vilda fåglar?

Det är naturligt att vilda fåglar dör och att man alltså hittar enstaka döda fåglar. Man ska aldrig ta i döda fåglar. 

  1. Enstaka, upphittade döda fåglar, som inte är statens vilt, tas omhand genom kommunens försorg, för destruktion. Vid hanterning av fåglar ska skyddshandskar användas.
  2. Vid fynd av enstaka fåglar som är statens vilt ska polisen underrättas. De ombesörjer att fågeln transporteras till SVA, Uppsala för vidare hantering.
  3. Vid större ansamlingar (fler än 5) av döda/döende vilda fåglar ska länsveterinären eller SVA, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, kontaktas. Veterinär ombesörjer att fåglarna tas omhand och att eventuell provtagning genomförs.

Ingen ökad risk för smitta till människa

Fågelinfluensaviruset kan smitta människa och det är vad som skett i Sydostasien och Afrika. Men för att detta ska kunna ske krävs mycket speciella omständigheter som vi inte har i vårt land. För att virus i sin tur ska kunna smitta från en människa till en annan krävs mycket speciella förutsättningar så att virus förändras (muterar). Det har inte skett någonstans i världen ännu.