Dvärgbandmask

2011-05-18 har Livsmedelsverket gått igenom den kunskap som finns när det gäller dvärgbandmask och livsmedel. Slutsatsen är att man kan fortsätta äta bär, svamp och grönsaker på samma sätt som tidigare trots att dvärgbandmasken nu hittats i Sverige.

Echinococcus multilocularis är en bandmask, också kallad rävens dvärgbandmask, som kan smitta till bl.a. hund och katt. Sjukdomsfall hos människor är ovanliga men allvarliga eftersom sjukdomen är svårbehandlad.

Parasiten förekommer lokalt i olika delar av Västeuropa även om den är vanligast i och kring Alperna där upp till hälften av rävarna är infekterade. I parasitens livscykel ingår både en huvudvärd, där den vuxna parasiten håller till, och en mellanvärd, där äggen utvecklas till ett "larvstadium" sk blåsmask. Den vuxna bandmasken lever i rävens (hundens/kattens) tarm och avger ägg som utsöndras i djurets avföring. Äggen smittar mellanvärden, som normalt utgörs av sorkar och smågnagare, och utvecklas i dem till en blåsmask som avger dotterblåsor som sprids till olika inre organ. Hunden/katten eller räven blir infekterad genom att äta smittade sorkar eller andra smågnagare. Den vuxna bandmasken utvecklas, från den uppätna blåsmasken, och kan utsöndra nya ägg via hundens eller kattens avföring tidigast 26 dagar efter infektion. Hunden/katten eller räven får inga sjukdomssymtom av den här parasiten.

Smittar till människa

Människor kan i undantagsfall också smittas med Echinococcus multilocularis. Detta sker genom att man får i sig maskens ägg via bär, svamp eller grönsaker som blivit nedsmutsade av smittad avföring från räven. Maskens ägg kan också finnas i pälsen på en smittad hund.

Parasiten utvecklas som en svulst i levern hos människa och kan också sprida sig i kroppen till andra organ med därtill hörande allvarliga symtom. I områden med många smittade rävar (främst Alpregionen) påvisas årligen omkring 10 fall hos människa per miljon invånare. Problemet är alltså inte att många människor drabbas, utan att sjukdomen är mycket allvarlig och kräver ständig behandling av personer som smittas och i vissa fall krävs levertransplantation. Ett annat problem är att infektionen vanligen inte upptäcks förrän efter många år, oftast ca 15 år.

Parasitäggen tål värme och kyla

Parasitäggen är mycket motståndskraftiga. De tål mycket lägre temperaturer än vanliga frysboxar (-20°C) och kan alltså övervintra i markerna och fortfarande vara smittfarliga för smågnagare och människa under lång tid. Äggen dör vid kokning och inom en vecka vid nedfrysning till -80°C (så kallad ultrafrys).

Vad gör man där parasiten finns?

I områden i Mellaneuropa där parasiten är vanlig hos räv avråds människor från att plocka och äta bär och svamp i naturen. Det rekommenderas att fallfrukt, bär och svamp värmebehandlas, d.v.s. kokas eller steks, eller åtminstone sköljs noga, för att minska smittrisken. Det är också viktigt med god handhygien, alltså att man tvättar händerna när man varit ute i skog och mark.

Hundar och i sällsynta fall katter som vistas ute i högriskområden och har möjlighet att få tag i smågnagare bör avmaskas en gång per månad. Jägare som hanterar rävar uppmanas att använda engångsplasthandskar. Risken att bli smittad står givetvis i direkt proportion till mängden smittade rävar (och smågnagare) i området där man vistas. Om endast enstaka smittade rävar påvisats är smittrisken för sällskapsdjur och människor påtagligt mindre.

Viktigt att avmaska resande djur

Om rävens dvärgbandmask fick tillfälle att spridas till Sverige och etablera sig i den svenska rävstammen skulle det kunna leda till allvarliga inskränkningar i friluftslivet och negativt påverka vår vana att plocka och äta bär, svamp och att äta färska grönsaker som odlats på friland. Därför är det ytterst viktigt att hundar och katter som varit utomlands avmaskas vid återkomsten till Sverige. Bandmasken i tarmen dödas av praziquantel och av epsiprantel, som ingår i olika avmaskningsmedel. Vilka dessa är ger apotekspersonal eller veterinär information om.