Rikkärr

Rikkärr är artrika både med avseende på kärlväxter och mossor. Sammantaget i hela Sverige förekommer minst 160 rödlistade arter i rikkärr. Av dessa är 70 hotade. Rikkärr är mineralrika, ofta kalkrika, men däremot näringsfattiga.
Gräsull i Sjösakärret 2008







I södra Sverige har det under de sista 100 åren skett en kraftig negativ förändring av rikkärr. Dels har rikkärr försvunnit på grund av utdikning, dels har artsammansättningen i rikkärren förändrats på grund av upphörd hävd i form av bete och slåtter men även på grund av övergödning och försurning.

 

.

Igenväxande rikkärr, Lennelltorpskärret

De flesta rikkärrsarterna gynnas av slåtter. Om slåtter upphör tar snabbt vass och sly över och tränger på relativt kort tid undan rikkärrsarter. Även störning i form av djurtramp är positivt t ex för att mossor ska kunna etablera sig.

 

.

Räfsning i Bärstakärret

För att skydda rikkärr ingår flera rikkärr i Södermanlands län i naturreservat eller N2000-områden. För att säkra rikkärrens höga naturvärden krävs dock skötsel i form av slåtter och/eller bete samt röjning av sly. Kontinuerlig slåtter och bete för bort näring från rikkärret. Detta är viktigt för att inte näringsgynnade arter som till exempel vass ska kunna ta över. Dessutom hindras vassen från att konkurrera ut andra arter. Räfsning och bortförsel av de avslagna växtdelarna är därför oerhört viktigt.

I Stampmossen, Igelbålen, Nya Kärren och Bärstakärret bedrivs årlig slåtter. I Igelbålen betas även en del av kärret. Sjösakärret betas sedan många år tillbaka.