Chronic Wasting Disease, CWD

Brukar även kallas hjortdjurens galna kosjuka, då den tillhör samma typ av sjukdom en s k transmissibel spongiform encefalopati (TSE). Det är en neurologisk sjukdom som orsakas av prioner, ett infektionsämne som varken är virus eller bakterie utan ett infektiöst protein. Sjukdomen är känd i Nordamerika sedan 60-talet, men påvisades i Europa för första gången under 2016 hos vildren och älg i Norge.

De djur som drabbas av CWD är hjortdjur (ren, älg, rådjur och hjortar). Symtomen som ses är vanligtvis successiv avmagring. Även beteendestörningar, trötthet, vinglighet, onormala reaktioner – "dementa", ökad salivering samt ökad törst och ökad urinutsöndring ses ofta i slutet av sjukdomen. Dock hade det senaste fallet i Norge inga symtom.

Inkubationstiden är lång, troligen runt två år, med ett sjukdomsförlopp som varar i veckor till månader varefter djuret dör. De djur som insjuknar är ofta tre till fem år gamla. Smittan kan ske genom direktkontakt mellan djur eller indirekt kontakt genom att friska djur kommer i kontakt med smittämnet i miljön. Sjuka djur utsöndrar sjukdomsalstrande prioner i saliv, urin och avföring. Smittämnet är mycket motståndskraftigt mot fysisk och kemisk påverkan och överlever mycket länge i lerhaltiga jordar.

Sjukdomen är inte en zoonos och smittar därför inte människor.

Länk till Jordbruksverkets information om Chronic Wasting Disease, CWD