Vildsvin

Vildsvin
 Vildsvin

För 6000 – 7000 år sedan fanns det vildsvin i landet, i varje fall så långt norrut som till Uppland. Under 1700-talet utrotades vildsvinen och det var först på 1940-talet som de återinfördes och då till hägn. Rymningar och illegala utsättningar har sedan förekommit. Den första större förekomsten av frilevande vildsvin uppstod i Tullgarn-Mörköområdet söder om Stockholm. I början av 1980-talet fanns det mindre än 100 frilevande vildsvin i landet. Tio år senare hade stammen vuxit till ca 500 djur. Sedan har expansionen gått fort. Redan vid årsskiftet 1999-2000 beräknades antalet ha överstigit 10 000. Antalet vildsvin idag ligger uppskattnings­vis mellan 50 000 och 80 000 djur och varje år skjuts omkring 20 000 vildsvin.

Vildsvinet har under senare år blivit ett allt påtagligare inslag i länets fauna. Ökade problem med skador vittnar om detta. Men det har också gett oss ökade jakttillfällen och förstklassigt kött. I takt med stammarnas utveckling har behovet ökat av kunskap om arten och jakten samt hur skador kan förebyggas.

Grundläggande principer

En viktig grundprincip för miljövårdsarbetet i vårt land är att alla växter och djur långsiktigt skall bevaras i livskraftiga bestånd, men att bestånden också ska kunna nyttjas. Enligt beslut av statsmakterna 1988 ska vi i Sverige ha frilevande vildsvin – arten tillhör vår fauna. Man ansåg att vildsvinen, som har ett stort jaktligt värde, i kontrollerade former (generösa jakttider behölls) åter skulle få bli ett inslag i den svenska faunan. Grunden för beslutet om frilevande vildsvin finns redovisad i regeringens prop 1986/87:58.

En grundläggande princip är att skador av vildsvin ska begränsas främst genom ett starkt jakttryck. Genom samverkan mellan berörda parter – markägare, jordbruksarrendatorer och jägare – ska en beskattning ske så att skadorna hålls på en acceptabel nivå. Även markägare som har arrenderat ut sin jakträtt har ett ansvar för att jakt bedrivs i erforderlig utsträckning.

Några möjligheter att få bidrag eller ersättning av statsmedel gällande skador av jaktbara viltarter som älg, hjort och vildsvin finns inte. Skador av dessa viltarter ska som nämnts förebyggas främst genom att beståndens storlek balanseras genom jakt.