Myrar och mossar

Myrar, mossar, kärr och surhål – kärt barn har många namn!
I EU är det tyvärr nästan bara i Sverige som det fortfarande finns kvar orörda myrar och mossar. Det gör att vi har ett alldeles särskilt ansvar för att bevara dem. Därför är många våtmarker i Östergötlands län skyddade som naturreservat och Natura 2000-områden.
Fjällmossen. Foto: Bergslagsbild AB

De flesta av våra mossar är så kallade högmossar. De har bildats där det vuxit vitmossor på samma ställe i många tusen år. Ofta började mossorna växa vid en sjö eller i en fuktig dalsänka efter senaste istiden. Nu kan torvtjockleken ha hunnit bli över tio meter. När en sådan mosskulle vuxit sig så hög att den sticker upp över marken runtomkring kallas den högmosse.  

Uppe på högmossen finns det bara solljus och regnvatten att leva av, ingen näring och inga mineraler från den kringliggande marken. Därför är det få växter som kan leva där. Några av växterna överlever genom att suga näring ur insekter som flyger förbi, och som lockas att landa på växternas blad.  

Många mossar har dikats ut och torkat. I andra mossar har man brutit torv. Sådana mossar kan gå att rädda om vi lägger igen dikena och försiktigt höjer vattnet till den naturliga nivån. Vi arbetar med flera sådana projekt i Östergötlands län inom ett EU-projekt som heter ”Life to Ad(d)mire”.  

På mossarna är det gott om myggor och bromsar. Eftersom det inte finns några träd där är det också lätt att se om det kommer rovdjur smygande eller flygande. Därför är det många fåglar som gärna bygger bo ute på högmossarna. Kväveutsläpp från trafiken och diken i mossarna gör dock att det blir allt mer träd på våra mossar. Då vill inte fåglarna häcka där längre. Därför röjer vi ibland bort invaderande träd från vissa mossar.

 LIFE to Ad(d)mire

Mera info om projektet hittar du här

Myrskylten

(Klicka på bilden för större format)