Klacka-Lerbergs gruvpark

Foto från malmtorgen i Klacka-Lerbergs gruvpark
Industrin kan med tiden skapa dramatiska landskap. Ett spännande exempel hittar du i Klacka-Lerbergs gruvpark. Bråddjupa gruvhål med tvärbranta väggar och längst ned en kolsvart vattenyta. I Klacka och Lerberg har man brutit järnmalm sedan medeltiden. Brytningen upphörde 1932. Området ger prov på olika metoder att bryta malmen, från de äldsta med eldens hjälp till den fortfarande moderna dynamiten.

Klacka-Lerbergs gruvområde består av lämningarna efter en lång tids gruvdrift. Stora mängder järnmalm har hämtats ur berget, fraktats till närliggande hyttor och förvandlats till järn. Gruvparken blev med tiden traktens nöjescentrum med scen och dansbana, som tyvärr är borta idag.

Spår efter olika brytningstekniker

Järnmalm har brutits i området sedan medeltiden. Det som gör gruvparken i Klacka-Lerberg så intressant är att man här kan se spår efter många olika brytningstekniker. Den tidiga brytningen skedde genom tillmakning. Berget hettades upp med eld för att det skulle bli skört och spricka. Bergsstycken kunde sedan brytas loss. De tidiga gruvorna var ofta så kallade dagbrott. Det var först när man började använda krut, senare nitroglycerin och dynamit, som gruvgångarna letade sig allt längre in och ner i berget.

Konunga-stollen

För att frakta ut malm, sten och vatten behövdes invecklade system av schakt, gångar och transportsystem. Den vanligaste metoden var att hissa upp både malm och vatten ur schakten. För att underlätta transporterna började man 1761 bygga en gruvgång som skulle mynna i det fria, den så kallade Konunga-stollen. De 270 meter långa gruvgången tog hela 100 år att få färdig. De första 53 metrarna skapades med den tidsödande tillmakningsmetoden. Större delen av stollen har sprängts fram med hjälp av krut.

Från bergsmän till gruvbolag

Till en början var det bergsmännen själva som skötte gruvarbetet tillsammans med sina familjer. Senare gick flera bergsmän samman och bildade ett gruvlag. Gruvlaget anställde gruvarbetare som utförde arbetet i gruvan. Malmen som bröts samlades i hopar (murade högar) på malmtorgen. På hösten efter avslutad brytning lottades högarna rättvist ut till gruvans olika delägare. Från 1850-talets slut tog bolag över brytningen fram till 1932 då verksamheten upphörde. I gruvparken finns idag ett 30-tal gruvhål, 10-tal skärpningar (mindre provbrytningar), 8 malmtorg samt ett antal skrotstenshögar. Många av malmtorgen har fortfarande kvar alla eller flera malmhopar, något som är ganska ovanligt i många liknande miljöer. Det största gruvhålet, Stora Klackagruvan bestod tidigare av fem mindre gruvhål, vars väggar rasat samman och bildat ett stort gruvhål.


 Fakta Klacka-Lerbergs gruvpark

Fornlämningsnr:
Nora 10, 268, 269, 270 (länk till Fornsök)

Fornlämning
Klacka-Lerbergs gruvpark är en fast fornlämning och skyddas av kulturminneslagen (1988:950). Det är enligt denna lag förbjudet att ändra eller skada en fornlämning.

Riksintresse
Gruvområdet ingår i ett område av riksintresse för kulturmiljövården, Klacka-Lerbergs gruvpark, T 36 (länk till riksintressebeskrivning)

Hitta till Klacka-Lerberg

Get Microsoft Silverlight