Internationella jämställdhetsmål

Trots ett pågående arbete med jämställdhet under flera decennier präglas delar av samhällslivet, både här hemma och i resten av världen, fortfarande av brist på jämställdhet.
Bild på FN emblem
 
 
 

FN

Den allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter

1948 antogs deklarationen om mänskliga rättigheter. De är en del av folkrätten och övrig internationell rätt. Deklarationen säger att kvinnor och män ska åtnjuta samma rättigheter. Varken kvinnor eller män får diskrimineras på grund av sin könstillhörighet.

Cedaw-konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, kvinnokonventionen

Eftersom kvinnor utsätts för omfattande diskriminering på grund av sin könstillhörighet så antog FN 1979 konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, kvinnokonventionen eller Cedaw på engelska. Den brukar kallas den globala jämställdhetslagen och innehåller 16 huvudartiklar som rör kvinnans rättigheter inom alla områden (och ytterligare 14 om uppföljning).

Jämställdhet ses som en förutsättning för att de mänskliga rättigheterna ska bli verklighet för alla.

Sverige var först med att ratificera konventionen 1980. Det betyder att Sverige enligt folkrätten är skyldig att säkerställa att kraven uppfylls. Förpliktelserna omfattar även hela den offentliga förvaltningen. Mycket av Kvinnokonventions krav täcks genom svensk lagstiftning och de nationella jämställdhetspolitiska målen. I dag har 187 av FN:s 191 medlemsstater ratificerat konventionen. Kvinnokonventionen är den konvention med flest reservationer, framförallt på de artiklar som rör familje- och privatlivet.

FN:s kvinnodiskrimineringskommitté består av 23 oberoende experter som övervakar hur länder följer Kvinnokonventionen. Länder som ratificerat konventionen är skyldiga att vart fjärde år rapportera till kvinnokommittén om hur arbetet för att leva upp till konventionens artiklar fortskrider.

Pekingplattformen

Pekingplattformen (Beijing Platform for Action) är FN:s handlingsplan för Kvinnokonventionen och är moraliskt bindande för de länder som undertecknat den. Pekingplattformen antogs 1995 på FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking. 189 länder var representerade och enades om 12 kritiska områden som rör kvinnors livssituation och för vilka FN:s medlemsstater bör arbeta aktivt för att påskynda jämställdhetsarbetet världen över. Plattformen handlar till stor del om jämställdhetsintegrering och antidiskriminering men också om positiv särbehandling.

Säkerhetsrådsresolutioner om kvinnors säkerhet

Resolution 1325 för kvinnor, fred och säkerhet antogs 2000 av FN:s säkerhetsråd. Resolutionen är bindande och syftar till att öka kvinnors deltagande i arbetet med att förebygga, hantera och lösa konflikter. För första gången har medlemsstaterna agerat för att lyfta in ett genusperspektiv i frågor som rör fredsfrämjande och konfliktförebyggande arbete.

Resolution 1820 antogs 2008 och fokuserar på användningen av sexualiserat våld som ett medel under konflikter. Den kräver att FN:s generalsekreterare ska lämna in en utförlig rapport som redogör för utbredningen av sexuellt våld i konflikthärdar världen över och betonar vikten av att amnesti inte beviljas för sexualiserat våld i fredsförhandlingar och att förövare måste ställas inför rätta

Utöver dessa resolutioner har det tillkommit resolutioner nr 1888, 1889 och 1960 för att påskynda implementeringen av ovan nämnda resolutioner.

Agenda 2030 för hållbar utveckling

Vid FN:s toppmöte den 25 september 2015 antog världens stats- och regeringschefer Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess 17 globala mål och 169 delmål.

Genom Agenda 2030 har världens länder åtagit sig att från och med den 1 januari 2016 till år 2030 utrota fattigdomen och hungern överallt; att bekämpa ojämlikheter inom och mellan länder; att bygga fredliga, rättvisa och inkluderande samhällen; att skydda de mänskliga rättigheterna och främja jämställdhet och kvinnor och flickors egenmakt; att säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser. Världens länder har beslutat att skapa förutsättningar för en inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt och anständigt arbete för alla med hänsyn till olika nivåer av nationell utveckling och kapacitet.

agenda 2030.jpg 

EU

EU:s strategi för jämställdhet 2010-2015 fokuserar på:

  • Ekonomisk jämställdhet
  • Jämställdhet i beslutsfattande
  • Värdighet, integritet och ett slut på könsbaserat våld

Läs hela strategin här.

EU tillåter särbehandling för att nå jämställdhet och har beslutat om jämställdhetsintegrering som strategi, en jämställdhetsaspekt ska ingå i all EU:s verksamhet.

EU har ett jämställdhetsinstitut i Litauen som inrättades 2007. Dess syfte är att stödja EU:s institutioner och medlemsländer för ökad jämställdhet och bekämpning av könsdiskriminering. Europaparlamentets utskott för jämställdhet mellan kvinnor och män (FEMM) arbetar med att ta fram undersökningar och anta ståndpunkter om vad som bör göras för att öka jämställdheten i EU och är delaktig i EU:s lagstiftning. Lissabonstrategins mål är att öka den kvinnliga sysselsättningsgraden i EU till 60 procent.