Dunderklintarna

Dunderklintarna är ett stort vildmarksområde med gammelskog och myrar. På våren spelar orrarna ute på Dammsjömossen och med lite tur kan du stöta på både järpe och tretåig hackspett. Reservatet är också rikt på kulturlämningar som visar att skogen inte alltid varit så orörd som idag.

Spår efter traktens bergsbruk

Bergsbruket har präglat området i många hundra år. Här finns gott om lämningar efter koltillverkning, så kallade kolbottnar, varav de flesta från perioden 1890-1925. Kolet användes bland annat vid framställning av järn. Andra spår av järnframställning är de gamla gruvhål som går att finna i reservatet.  

Bergsbruket har också påverkat ägoförhållandena. Marken har under lång tid varit uppsplittrad på många olika ägare, vilket är en del av förklaringen till att skogen förblivit orörd sedan kolvedhuggningen upphörde. Under de senaste 100 åren har skogen utvecklats mot ett alltmer naturskogslikt tillstånd.  

Här växer flera ovanliga lavar

På höjderna växer mager och senvuxen tallskog och marken är täckt av kråkbär, blåbär och lingon. I sluttningar och sänkor finns mer näringsrik mark, med stora granar och grov asp. Inslaget av stående och liggande döda träd är stort vilket gynnar en rad sällsynta arter, däribland de vedlevande svamparna ullticka och gränsticka. Här finns också kattfotslav och garnlav som exempel på ovanliga lavar som kräver orörd skog.  

Här trivs både kungsörn och järpe

Fågellivet kännetecknas av vildmarkens och gammelskogens arter. Kungsörn och tretåig hackspett har observerats, flera tjäderspel finns i området och om våren spelar orrarna på Dammsjömossen - en stor orörd mosse som ingår i reservatet. Även järpen, vår minsta skogshönsart, förekommer i området.  

Jönsatopet

Vid Jönsamossen i reservatets norra del finns lämningar efter ett torp, Jönsatorpet, som gett namn åt mossen. Här bodde torpets ende brukare Jöns Andersson med familj under nio år i slutet av 1800-talet, innan han gav upp och flyttade vidare. Vid sidan om vad den magra marken kunde ge försörjde sig Jöns som skräddare. Idag finns endast en stenhög kvar av torpet, samt rester efter en stensatt jordkällare.

Vägbeskrivning

Reservatet är tillgängligt till fots från flera håll. Lättast är att gå in via Bergslagsleden från väster eller öster. Kortaste biten till fots har man från väster. Från E18 åker man via Leken och Klunkhyttan på vägen som passerar Torptjärn mot Villingsbergs skjutfält. Bergslagsleden leder in mot reservatet, där vägen korsar gränsen till skjutfältet.

I reservatet är det inte tillåtet att:

• bortföra eller skada döda träd eller träddelar
• göra upp eld, annat än på iordningställda platser
Utan länsstyrelsens tillstånd är det inte tillåtet att:
• bedriva insamling av mossor och lavar, samt svampar som växer på träd eller död ved
• bedriva insamling av insekter eller andra ryggradslösa djur

Översiktskarta

Om kartan inte visas i fönstret ovan, klicka på denna länk till Sveriges länskarta


 Fakta

Bildat år: 2006, utökat 2009

Areal: 247,5 hektar

Markägare: Naturvårdsverket och enskilda

Förvaltare: Länsstyrelsen

Reservatsbildare: Länsstyrelsen

 Beslut 2006 (pdf 460 kB)

 Beslut 2009 (pdf 1944 kB)

 Skötselplan (pdf 1701 kB)

 Content Editor