Åtgärder vid granbarkborreangrepp efter stormfällning inom skyddade områden i Jönköpings län 2005-2015

Löpnummer:
2017:23
Diarienummer:
 
ISBN/ISSN-nr:
 
Publicerad:
2017
Sidantal:
 
Stormen Gudrun, 9 januari 2005, påverkade barrskogen i 61 skyddade områden i Jönköpings län, med stormfällning av cirka 133 hektar och drygt 41 000 m3sk barrträd. Stormen Per, 14 januari 2007, påverkade barrskogen i 61 skyddade områden genom stormfällning av ca 35 hektar och cirka 12 000 m3sk barrträd. Värst drabbad blev enskiktad granskog med västgräns mot kalmark eller ungskog. Förutom en påtaglig tillförsel av lågor och vindfällda träd medförde stormfällningen även blockeringar av gränser, leder och vägar.

Stormskadorna i länets produktionsskogar, med miljontals kubikmeter vindfälld skog, kvarstående rotryckta och skadade träd, kvarliggande virkesvältor samt torkstressad granskog 2006 utgjorde grunden för massförökning av granbarkborre (åttatandad barkborre) (Ips typographus). Före 2005 saknades eller förekom granbarkborre i obetydlig omfattning inom skyddade områden. De följande årens väderbetingelser kom att bli mycket gynnsamma för granbarkborreförökning genom tidig svärmning, flera syskonkullssvärmningar och andragenerationssvärmning med ovanligt hög förökningsframgång. Vindfällda granar i naturreservaten koloniserades av inflygande granbarkborre från omgivande produktionsskogar med omfattande ståndskogsangrepp i naturreservaten som följd.

Totalt har 30 967 barkborredödade träd, (ca 25 000 m3sk) registrerats vid inventering i naturreservaten under 2007-2015. Syftet med inventeringen var i första hand att hålla koll på barkborrens utveckling i de skyddade områdena för bedömning av påverkan samt påverkan på omgivande produktionsskogar. Länets i särklass mest drabbade områden blev Marieholmsskogens naturreservat i Gnosjö kommun och Västlig Taigadelen i Natura 2000-området på Skillingaryds skjutfält i Vaggeryds kommun. I dessa områden omsattes nästan all äldre gran.

Länsstyrelsen valde att parallellt med skogsbruket försöka utföra åtgärder för att motverka ytterligare uppförökning av granbarkborre. För varje enskilt naturreservat avgör beslut om syfte och föreskrifter vad som får utföras inom det skyddade området. Beroende på omfattningen av stormfällning och barkborreangrepp samt regelverket för de olika skyddade områdena valdes olika strategier för åtgärder. Länsstyrelsen sökte dispens från reservatsföreskrifter för 9 reservat 2008, 2 reservat 2009, 1 reservat 2012 och 2013 för att kunna göra motåtgärder. Sammantaget har någon form av åtgärd utförts i 36 olika skyddade områden. Allt från uppsättning av en enkel svärmningsövervakande barkborrefälla till återkommande insatser som, torkkapning, barkning, upparbetning av stormfällda träd och ståndskogsangrepp samt hantering av fångstvirke.

Sök-och-plockmetoden är, rätt utförd, mest effektiv för att begränsa fortsatta barkborreangrepp. Det är ytterst viktigt att angripet virke forslas till industri inom det tidsintervall som föräldradjuren och den nya generationen vistas i virket. Hinner de lämna virket i skogen eller vid upplag vid bilväg kan de ge upphov till fortsatta angrepp vid nästkommande svärmningstillfälle. Det samma gäller fångstvirke av grovbarkig gran. Feromonfällor bör bara användas för övervakning av svärmningsperioden.

Massförökningen i en del naturreservat orsakade skador på omgivande skog. Under perioden 2007-2015 betalades totalt ut 2 971 879 kronor i ersättningar för volymen 10 481 m3sk ersättningsgrundande barkborreskadad skog. Sammanlagt antog 34 fastigheter ersättningserbjudandet, fördelat på 97 ersättningstillfällen under perioden 2008-2015. Spridningen ut från naturreservaten medförde ett omfattande inventeringsarbete.

Stormfällning och efterföljande massförökning av barkborre har medfört att den kontinuerliga tillförseln av grov död granved avbrutits för en tidsperiod på uppskattningsvis minst femtio år i några av länets mest värdefulla barrnaturskogar. Vill man bevara gammal granskog inom naturreservat som ligger i de delar av Götaland som har en onaturligt stor granandel så måste man undvika massförökning av granbarkborre. Det är självklart att man i dessa naturreservat måste utföra åtgärder för att begränsa och motverka massförökning av granbarkborre. Det hade i många fall varit värdefullt med ett mer extensivt skogsbruk i en buffertzon mot naturreservatens värdekärnor. I dagsläget saknas attraktiva modeller för den här typen av lösningar gentemot angränsande skogsägare.

Skogsbrukets förmåga att oskadliggöra stormfällda volymer eller ståndskogsangrepp är naturligtvis avgörande för utvecklingen av barkborre, både i produktionsskogen och indirekt i skyddade områden. Den ensidiga inriktningen på produktion av granskog i Götaland medför i framtiden en kraftigt förhöjd risk för massförökning av granbarkborre efter omfattande stormfällning eller nederbördsfattiga och varma vegetationsperioder. Skogsbruket har dålig beredskap för att åtgärda omfattande insektsangrepp under sommaren.
Kommentar: