Ringbarkning

För att slippa uppslag av rot och stubbskott vid restaurering eller röjning i ängs- och betesmarker kan man ringbarka träden några år innan de avverkas.
  • Ringbarkning görs ofta på asp och gråal för att dessa annars kan ge besvärliga rot och stubbskott när man har avverkat träden. Att ringbarka före avverkning av dessa träd är särskilt viktigt om man inte har ett väldigt bra betestryck direkt efter huggningen.

  • Ringbarkning kan göras året om, men är lättast vid savningen på våren. Träden savar när de första musöronen kommer fram, prova er fram.

  • Använd yxa, röjkniv eller barkjärn, och lämna inte ens någon liten barkremsa kvar. Barken skalas av in till veden i en ring runt hela stammen, nedanför den lägst sittande grenen.

  • Om man använder motorsåg händer det lätt att man sågar in i veden. Då kan trädet knäckas av blåst innan det dött och det blir rotuppslag i alla fall. Dessutom bör man på grund av olyckrisken inte använda motorsåg när man ringbarkar.

  • Innan man fäller trädet (två eller flera år efter ringbarkningen) kan man kontrollera att trädet är dött genom att fläka loss en bit bark nedanför ringen. Har veden under barken samma gråa färg som veden i ringen och verkar helt torr så är trädet dött och kan tas ned.

  • Ringbarkade och döda träd räknas inte in i trädtätheten inom gårdsstöden för betesmark.