Ansökan om förordnande

Enligt 4 kap 4 § äktenskapsbalken ska länsstyrelsen innan någon förordnas till vigselförrättare pröva att han eller hon har de kunskaper och kvalifikationer i övrigt som behövs för uppdraget.
Länsstyrelsen förordnar borgerliga vigselförrättare vanligtvis på förslag av kommunen. I de fall någon ansöker om förordnande direkt till länsstyrelsen remitteras normalt ansökan till kommunen för dess prövning om det behövs fler vigselförrättare och om sökanden har de kunskaper och kvalifikationer i övrigt som behövs för uppdraget. Länsstyrelsen godtar oftast kommunens bedömningar.

Med hänsyn till att de uppgifter som delegeras till vigselförrättare utgör myndighetsutövning som, trots den rutinmässiga karaktären, för med sig betydande rättsliga konsekvenser måste det ställas höga krav på de personer som rekryteras för uppdraget.

Med ett förordnande följer en rätt att under personligt ansvar företräda det allmänna. Det är av stor vikt att de personer som utses till förrättare har de kunskaper (d.v.s. sådana kunskaper att äktenskapsbalkens regler om vigsel och därmed sammanhängande åtgärder kommer att följas) och kvalifikationer i övrigt som behövs för uppdraget.

Det innebär att en vigselförrättare ska ha ett gott omdöme och åtnjuta allmänt förtroende samt ha den erfarenhet som krävs för att kunna fullgöra uppdraget på bästa sätt. Vederbörande ska också vara väl medveten om vigselns betydelse och det ansvar som är förenat med uppdraget. (Prop 2008/09:80, s 24 och 29) I det goda omdömet som krävs av den som vill komma ifråga som vigselförrättare får anses ligga att han eller hon är beredd att viga såväl personer av samma kön som personer av olika kön. (Civilutskottets betänkande 2008/09:CU 19, s 17 f)

Förordnande för enstaka vigsel 

Som regel medges inte förordnanden för enstaka vigslar.

En vigselförrättning är inte en privaträttslig angelägenhet i den meningen att de blivande makarna fritt bör kunna välja vem som ska viga dem. Vigselns officiella prägel skulle gå förlorad om t.ex. släktingar, vänner och bekanta regelmässigt skulle kunna bli förordnade som vigselförrättare. I undantagsfall kan det dock finnas skäl att förordna en vigselförrättare för ett enstaka tillfälle. (Civilutskottets betänkande 2008/09:CU19, s 17)

Vigselförrättarens roll att företräda det allmänna utesluter inte att det i undantagsfall kan accepteras att förordnandet begränsas till ett enskilt fall. Det är emellertid en grundläggande förutsättning att vigselförrättaren i kraft av sin ställning kan bidra till att förrättningen ges en officiell prägel och att det klart framgår att förrättaren företräder det allmänna.

Vidare krävs att förrättaren har den kunskap och erfarenhet som krävs för att fullgöra uppdraget och att han eller hon är medveten om det ansvar som är förenat med uppdraget. (Regeringens beslut i ärende Ju2006/2683/L2)

För ett förordnande för enstaka tillfälle är det inte tillräckligt att uppfylla de krav som ställs på den person som ska utses, utan att det krävs också någon särskild omständighet som ger anledning till undantag. (Regeringens beslut i ärende Ju 2008/10099/L2)