Fåglar och fågelskådning i Halland

Halland är efter Skåne och Öland det landskap där flest fågelarter noterats i landet. Det geografiska läget i många fågelarters flyttningsstråk och mångfalden av naturtyper är av avgörande betydelse för fågelrikedomen.

Sydlig kärrsnäppa. Foto: Lars-Åke Flodin
Den sydliga kärrsnäppan är en liten vadare med en kroppslängd på knappt 2 decimeter. Foto: Lars-Åke Flodin.

Fågelrik kust

De artrikaste områdena finns utmed kusten. Under vår- och höstflyttningen passerar mycket stora antal av flyttfåglar längs Hallandskusten. Under en dag har mer än en miljon fåglar räknats! Bra platser för observation av fåglarnas höstflyttning är Mönster, Lerjan vid Galabäck, Morups Tånge och Grötvik/Tyludden. Eftersom havet mycket sällan fryser till finns också stora mängder övervintrande sjöfåglar.

På havskustens öar är de vanligaste häckfåglarna olika måsarter och ejder. Karaktärsarter är också strandskata, fisktärna, småskrake och gravand. Begränsade till dessa kustområden är tobisgrissla, skärpiplärka och Kentsk tärna som har sina kolonier enbart på dessa platser. Roskarlen finns numera bara kvar med något enstaka par, medan labben har trängts ut av friluftslivet. Vintertid rastar flockar av skärsnäppor på mindre öar och skär. På vintern kan man också med lite tur få se Havsörn.

Myllrande havsstrandängar

De i särklass fågelrikaste markerna är havstrandängarna. Redan i februari anländer de första häckande flyttfåglarna med tofsvipa, strandskata, gravand och sånglärka i spetsen. Längre fram anländer nya vadarfåglar, både häckande och rastande som skärfläcka, kärrsnäppa, myrspov och brushane. I månadsskiftet maj/juni ses de största antalen, ibland vadarflockar med flera tusen fåglar. Långt innan vi har höst påbörjar de arktiska vadarfåglarna höstflyttningen. Redan i slutet av juni kan stora flockar ses. Detta sträck pågår i större antal in i oktober.

På strandängarna rastar under flyttningen stora mängder gäss och under milda vintrar övervintrar 1.000-tals gäss utmed den halländska kusten. Stora mängder simänder rastar under vår och höst vid strandängarnas grundvattenområden. Vintertid födosöker flockar av vinterhämpling, gråsiska, snösparv och berglärka på strandängarna.

Gäster vid västlig storm

Havsbandet får vid kraftiga västliga och sydvästliga vindar påhälsningar av atlantiska fågelarter som havssula, tretåig mås, stormfågel, stormsvalor och liror. Bra platser för observation av dessa arter är Gubbanäsan vid Varberg, Glommen, Busör, Tyludden och Mellbystrand.

Sanddyner och kustslätt

I det sydligaste Halland domineras kusten av vidsträckta dynområden. Här häckar den sällsynta fältpiplärkan. I den innanför planterade tallskogen häckar sydlig gråsiska, hornuggla och nattskärra.

Kustslätten är starkt präglat av ett intensivt jordbruk. Märgelhålorna och nyanlagda våtmarker ökar mångfalden i detta landskap. Änder, doppingar och många arter sångare som säv-, rör- ,kärr- och gräshoppsångare är några av invånarna. I buskagen är näktergalens sång karakteristisk.

Brun kärrhök har blivit en vanligare syn och häckar sedan några år med några tiotal par. Över fälten jagar åter tornfalken på jakt efter möss. På vintern jagar kungsörn, fjällvråk och blå kärrhök över stubbåkrar.

Utmed åarnas klibbalrand häckar mindre hackspett och stjärtmes. I strandbrinkar har kungsfiskaren sitt bo vid flertalet halländska åar.

Rika lövskogar, våtmarker, sjöar och berg

I frodigare lövskogar med ädla lövträd eller klibbal är fågelkonserten bedövande i maj med arter som sydlig gran-, härm- och trädgårdssångare, svarthätta och gärdsmyg. Däremot hörs stenknäckens torra läte inte särskilt långt.

I övergången till sydsvenska höglandet finns många äldre bokskogar kvar. Grönsångare är en karaktärsfågel i maj. I gamla hålträd häckar skogsduva, kattuggla och spillkråka. Stora risbon tillhör bivråk eller glada. I bergbranterna häckar åter berguven sedan drygt tiotalet år. På några ställen återvänder också pilgrimsfalken i ökande antal. Vid de strida vattendragens forsar har forsärlan och strömstaren sin bon. I det myr- ochsjörika höglandet kan man uppleva vildmarken. I myrområdena häckar tjäder, orre, ljungpipare och trana, i smågölar sångsvan och smålom. Under vårkvällar hörs pärl- och sparvuggla. I de klara sjöarna häckar storlom och fiskgjuse, vid strandkanten drillsnäppa.

Getteröns fågelreservat

Getteröns fågelreservat är en av Sveriges fågelrikaste och arttätaste fågellokaler. Via flera gömslen och observationsplatser kan du komma nära detta myller av fåglar. Den naturliga samlingspunkten för reservatsbesökarna är naturum Getterön som ligger i utkanten av reservatet. Här finns utställningar, fikamöjligheter och en butik. Ta en titt på naturums webbplats om du vill ha mer information om fågellivet i reservatet. Här kan du bland annat bekanta dig med fåglarna genom en webbkamera och en fågelblogg.

Fler fågellokaler

Båtafjorden, Galtabäcks hamn, Morups tånge och Trönninge ängar är några av de många fågellokaler utmed Hallandskusten som alltid har något att erbjuda. På alla platserna finns tillgänglighet via parkering och fågeltorn och/eller gömslen.

Besök naturum på webben!

naturum Getterön logga

Rödbena
Rödbena (Tringa totanus), är en karaktärsart på strandängarna. Foto: Lars-Åke Flodin.

Fältpiplärka
Fältpiplärka (Anthus campestris) häckar på sandhedar och sanddynsområden i kustnära områden. Under hela 1900-talet har arten minskat i antal och utbredning och finns numera bara i östra Skåne och sporadiskt i västra Halland. Foto: Benny Holmkvist.


Enkelbeckasinen (Gallinago gallinago) är en medelstor vadare med lång rak näbb, korta ben och satt kropp. Fågeln häckar vid alla typer av våtmarker. Foto: Lars-Åke Flodin.