Restaurering av alvarmiljöer på Stora Karlsö – ett LIFE-projekt

Bild: Logga Lifeprojekt

Under fyraårsperioden 2001-2004 genomför Länsstyrelsen i Gotlands län ett naturvårdsprojekt benämnt  ”Restaurering av alvarmiljöer på Stora Karlsö”.
   
Projektet, som till hälften finansieras av EU:s fond Life-Natur, har till syfte att genom röjningar och bete återskapa de öppna alvarmarkerna på Stora Karlsö så som de såg ut i mitten av 1900-talet. Den totala kostnaden för projektet har beräknats till 527 400 Euro, det vill säga närmare 5 miljoner kronor.
   
Effekterna på växtligheten och fågellivet kommer att följas upp med återkommande inventeringar.

Bakgrund
Stora Karlsö har betats av får mer eller mindre kontinuerligt ända sedan tidig bronsålder fram till slutet av 1800-talet.
   
Som ett resultat av det tidvis intensiva fårbetet omvandlades Stora Karlsö successivt till en öppen alvarmark nästan helt utan träd och buskar. På de tidigaste fotografierna från ön, tagna i slutet av 1800-talet, framträder den som karg och kalbetad. De enda synliga träden är ”Linnés ask” i röset uppe på Röjsu haid samt de fyra almarna vid Älmar på öns sydsida. I dagboken från sin resa på Gotland sommaren 1741 skriver Carl von Linné bl.a. om sitt besök på Stora Karlsö: ”Fåren gingo hela dagarna uppå detta torra fält och på denna skarpna flisa, utur vilken fårgräset växte mycket glest och där eljest var så magert, att man snart skolat trott det själve fjällmössen här kunnat dött av hunger”.
   
Hösten 1887 avhystes dock fåren från Stora Karlsö av den nye ägaren, Karlsö Jagt- och Djurskyddsförenings AB, och ön började så sakteliga att växa igen. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet lät dessutom Willy Wöhler, initiativtagare till bildandet av den s.k. Karlsöklubben, plantera en hel del träd och buskar på olika platser på ön.


Av tillgängliga fotografier att döma tycks dock igenväxningen – ”hjälpplanteringarna” till trots – ha gått förhållandevis långsamt under den första halvan av 1900-talet. Visserligen intog såväl en och tall liksom den inplanterade vejkseln allt större områden, samtidigt som lövskogen i rasbranterna växte sig allt högre och tätare. Men ännu under 1960-talet dominerades ön av öppna hällmarker och alvartorrängar.

Under 1970- och 1980-talet tog dock igenväxningen rejäl fart, och i slutet av 1980-talet täcktes delar av ön av nära nog ogenomträngliga snår av en och vejksel. Vid det laget började dessutom lövskogen i Hiens, Norderhamnsbergets och Hasslis rasbranter alltmer påtagligt dölja klintarna.
   
Även gräs- och örtvegetationen hade vid det laget förändrats avsevärt jämfört med hur den tedde sig 100 år tidigare. Beteskänsliga arter som knylhavre, liten sandlilja, stor kustruta och gullris hade ökat starkt, medan betesgynnade arter som tulkört, fältsippa, kattfot och kungsmynta hade minskat. Även orkidéer som Adam och Eva och S:t Pers nycklar, som till en början gynnades av att betet upphörde, hade under de senaste årtiondena börjat att gå tillbaka, till stor del troligen beroende på att deras frön har svårt att gro i ett allt högre och tätare växttäcke, och att det därför inte skedde något nytillskott av unga plantor.
   
Vid det laget började många inse att det började bli hög tid att göra något åt den accelererande igenväxningen. Och under slutet av 1980-talet började diskussioner att föras mellan Karlsöklubben, Länsstyrelsen och Naturvårdsverket om huruvida man åter borde börja beta ön med får.
   
I augusti 1994 kom så Karlsöklubben och Länsstyrelsen överens om att genomföra ett treårigt försök som skulle omfatta dels röjningar på viss delar av ön (Suderslätt samt öster och söder om Tallar), dels bete med får inom ett ca 25 hektar stort område på Suderslätt.  Stängslingen på Suderslätt genomfördes under september samma höst, och den 26 maj 1995 landsattes så 38 tackor med lamm vid Suderhamn. Ägare till fåren var Annette och Dan Bonnevier i Buttle. – Efter ett 108 år långt uppehåll betade får åter på Stora Karlsö!
   
Eftersom erfarenheterna av den treåriga försöksperioden av såväl Karlsöklubben som Länsstyrelsen bedömdes som genomgående positiva, kom betet att fortsätta även efter 1997, och från och med sommaren 1999 utvidgades betesområdet till att omfatta även Röjsu haid, Svarthällar och den södra delen av Norderslätt. På denna östra del av ön släpps fåren dock inte ut förrän i slutet av juni, efter det att orkidéerna Adam och Eva och S:t Pers nycklar har blommat över.

LIFE-projektet
Att genomföra röjningar ute på Stora Karlsö, kostar dock mycket pengar, och för att genom omfattande vegetationsröjningar och utökat fårbete kunna slutföra arbetet med att återskapa de alvarmiljöer som varit på väg att försvinna, sökte Länsstyrelsen år 2000 bidrag från EU:s fond Life-Natur.
   
I juli 2001 meddelade EU-kommissionen att man var beredd att genom Life-fonden skjuta till hälften av de närmare 5 miljoner kronor som restaureringsprojektet beräknades kosta, och den 10 september 2001 började ett arbetslag från Länsstyrelsens skogsvårdsfunktion att röja på Norderslätt.


Röjningsarbetet pågick därefter till och med den 19 oktober, och under dessa sex veckor röjdes ett närmare 15 hektar stort område omfattande främst den mellersta och södra delen av Norderslätt. Redan i slutet av augusti släpptes fåren dessutom ut på den västra delen av ön, och ganska snart kunde man se får beta både i Norderhamn och på Marmorberget. Efter viss tvekan letade sig även en del får in i Hien!
   
Hösten 2002 påbörjades röjningsarbetet redan den 26 augusti och pågick sedan till och med den 25 oktober. Den här gången koncentrerades insatserna till ett stråk längs den västra sidan av Röjsu hajd förbi Björke och Stordal ned mot Suderslätt. Eftersom antalet personer i röjningsgänget i det närmaste fördubblats jämfört med 2001, röjdes ett hela 30 hektar stort område. 
   
Under 2003 koncentrerades röjningsinsatserna helt till Marmorberget på den västra delen av ön, öns kanske mest igenväxta område med en täckningsgrad av enbuskar på över 50%, vilket innebär att området bitvis varit helt oframkomligt för både människor och får.
   
Röjningarna påbörjades den 18 augusti och pågick till och med den 17 oktober, och periodvis deltog mer än 40 personer i röjningsarbetet. Totalt röjdes ett 34 hektar stort område, vilket innebär att sammanlagt 78 hektar har röjts under de tre projektåren 2001-2003 (se karta nedan).


För att dokumentera öns utseende efter två års röjningar, genomfördes i juli 2003 en flygfotografering av Stora Karlsö.