Biotopskyddsområden

Det är vanligt att livsmiljöer som har stor betydelse för växt- och djurarter bara påträffas som små spridda öar i ett mer trivialt landskap. I den svenska lagstiftningen finns en möjlighet att avsätta sådana områden som s.k. biotopskyddsområden.
Biotopskydds skyltarna visar var området börjar och slutar.

De områden som kan få denna status är, enligt lagtexten, "mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda". Syftet med att skapa biotopskyddsområden är alltså enligt lagtexten förhållandevis entydigt att bevara och utveckla de biologiska värdena.

Storleken på områdena som skyddas är vanligen 2-5 hektar, men kan vara upp till 20 ha.

Rätten att färdas och vistas kan regleras i områdena, men i övrigt formuleras inga föreskrifter eller förbud för varje särskilt område. Det finns i stället en allmän regel från lagtexten, som säger att det i områdena inte får bedrivas verksamhet eller vidtas åtgärder som kan skada naturmiljön.

Dit räknas bl.a. röjning, gallring och annan avverkning av skog, men också sådant som grävning, utfyllning med massor eller byggande av väg.

Vad innebär ett beslut om biotopskyddsområde?

Området skyddas för all framtid och märks upp i terrängen.

Äganderätten till marken eller jakträtten påverkas inte av beslutet. Markägaren avstår från möjligheten att bedriva skogsbruk inom området. Åtgärder som kan skada naturvärdena är inte tillåtna.

Markägaren får ersättning för det intrång i sitt brukande som följer av beslutet. Staten ersätter med ett belopp som motsvarar fastighetens minskade marknadsvärde. Intrångsersättning betalas ut som ett engångsbelopp.

Biotopskyddsområdena förvaltas efter avsättningen, liksom naturreservaten. Det innebär bl.a. att efterlevnaden av skyddet kontrolleras vid tillsynsbesök, och att naturvårdande skötsel som röjning och avverkning av utvalda träd ibland utförs för att naturvärdena ska bestå.