Våtmarker

Med våtmark menas även dammar och liknande miljöer. Det bästa sättet att bevara och återskapa en rik livsmiljö för såväl fisk som andra djurgrupper knutna till vattendrag är att återföra vattendragen till mer ursprungliga förhållanden genom att återskapa våtmarker och strömvatten där sådana ursprungligen har funnits.

Att återställa tidigare vattenhållande marker är ofta dock ej möjligt utan att omöjliggöra nuvarande markutnyttjande. Numera finns bl.a. åkermark och planterad skog där våtmarker tidigare har legat. Detta har medfört att våtmarker och dammar ofta grävs på nya områden. Att gräva en ny våtmark i en bäck eller å medför dock ofta en förändring i vattendragens ekologi. Framförallt kan fiskarter som är knutna till strömmande vattenmiljöer under delar eller hela sin livscykel skadas.

Det är framförallt de mindre vattendragen i jordbrukslandskapet som har varit av intresse för att anlägga dammar och våtmarker. Dessa vattendrag är mycket betydelsefulla områden för öringens lek och uppväxt. Här följer en beskrivning av de skador som kan uppkomma vid anläggning av våtmarker och dammar. Du som planerar en våtmark eller damm skall undersöka om någon eller några av dessa skador också kan uppstå i ditt fall. Går det inte att undvika att skador uppstår kan Miljödomstolen, efter ansökan från dig, besluta om att våtmarken får anläggas trots skador på fisk eller andra intressen.

Läs mer här.

Bild: Nyetablerad damm

Uppdämning av strömmande vatten
Rinnande vattenmiljöer är liksom våtmarker en bristvara i det sydsvenska landskapet. Rensningar och fördämningar har minskat andelen strömmande och forsande vatten och kvarvarande strömvattenbiotoper är mycket skyddsvärda. För fiskfaunan i ett vattendrag är det därför aldrig en bra lösning att dämma upp en strömvattenmiljö för att skapa ett våtmarksområde. I en närsaltsbelastad bäck, nedströms dammar som är belägna mitt i åfåran, kan skador uppstå genom att syrefattigt bottenvatten sköljs ut ur dammen i samband med höga flöden eller bottenuttappning. Sådant syrefattigt bottenvatten, i vilket även giftigt svavelväte kan ha bildats, skadar såväl fisk som andra organismer nedströms.