Fiskebestämmelser

Fisket regleras av bestämmelser av olika slag. Internationella konventioner, EU:s rättsakter och svensk lagstiftning innehåller alla bestämmelser gällande fiske.

Svenska fiskeregler

För att ta reda på gällande regler för fritidsfisket i de fem stora sjöarna (Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön) och i havet – besök Svenska Fiskeregler.

Svenska Fiskeregler har tagits fram i samarbete mellan Länsstyrelserna, Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket. På webbsidan söker du via en karta enkelt fram vad som gäller i det område där du tänker fiska.

Internationella konventioner
Av grundläggande betydelse för havsfisket är Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982 som ger kuststaterna rätt att intill 200 sjömil utöva suveräna rättigheter avseende bl.a. fisket. Konventionen stadgar skyldighet för staterna att verka för bevarande av fisktillgångarna i dessa områden. För vattnen utom 200 sjömil finns en FN-överenskommelse om förvaltning av långtvandrande och gränsöverskridande fiskebestånd.

Genom konventionen från 1995 om gränsöverskridande fiskbestånd skall kuststaterna och andra stater som fiskar på de fria haven samarbeta i regionala organisationer för att bevara fiskeresursen. För Östersjöns del finns Gdansk-konventionen som avser fisket och bevarandet av de levande tillgångarna i Östersjön och Bälten. Genom konventionen upprättades Baltiska Fiskerikommissionen som reglerar fisket i Östersjön. I kommissionen ingår samtliga berörda östersjöstater.

EU:s rättsakter

Den svenska fiskerilagstiftningen är underordnad Europeiska unionens fiskeripolitik (CFP) som främst kommer till uttryck i förordningar utfärdade av Europeiska gemenskapen. Grunderna för fiskeripolitiken följer av rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk. Av denna s.k. grundförordning framgår att fiskeripolitiken indelas i de tre områden resurser, marknad och struktur samt i huvudsak omfattar sådan näringsverksamhet inom fiske och vattenbruk som bedrivs i havet.

Det övergripande målet för fiskeripolitiken är att bidra till att skapa en balans mellan bevarande och förvaltning av fiskeresursen och ett varaktigt och rationellt nyttjande av resursen. Ansvaret för politikens tillämpning delas mellan alla av fiskerinäringen berörda parter såsom EU:s institutioner, nationella regeringar, regionala och lokala myndigheter, fiskare och fiskeriorganisationer. Det överlåts åt medlemsstaterna att utfärda de föreskrifter som behövs i sötvattensområdena och avseende fritidsverksamheter. CFP innebär att alla EU:s länder omfattas av samma bestämmelser.

HaV har av regeringen tilldelats huvudansvaret för genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken i Sverige. CFP:s grundprincip är att fisket inom EU:s vatten är gemensamt för medlemsstaterna. Från denna princip finns dock vissa undantag. I EU-ländernas vatten är fisket inom kustvattenzonen (inom 12 nautiska mil från baslinjen) förbehållet det egna landets fiskare eller dem som av tradition fiskat där. EU:s rättsakter, som kungörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT), kan i viss utsträckning nås från webbplatsen Eur-lex.  

 

 Bild: Sveriges Rikes Lagbok

Svenska fiskebestämmelser
Förutom de av EU införda regleringarna får medlemsstaterna själva utfärda bestämmelser angående fiskets bedrivande. I den svenska fiskerilagstiftningen finns föreskrifter dels för komplettering och verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken, dels föreskrifter av helt nationell karaktär. De helt nationella bestämmelserna får dock bara innebära en skärpning av EU:s bestämmelser och får endast avse lokala fiskbestånd eller enbart tillämpas för det egna landets fiskare.

De nationella bestämmelserna i Sverige bestäms av riksdag (lagar) och regering (förordningar) samt av Hav och Vattenmyndigheten som tillsammans med länsstyrelserna på myndighetsnivå ansvarar för fiskeresursen genom insatser för fiske- och beståndsvård samt kontroll m.m. Kontrollen till havs sköts av Kustbevakningen och i landningshamnarna av Havs- och Vattenmyndigheten.

Särskilt om sötvattensområdet

Fisket inom sötvattensområdet d.v.s. i sjöar och vattendrag regleras inte i den gemensamma fiskeripolitiken och med vissa undantag, inte heller i den svenska fiskerilagstiftningen. Där är det istället fiskerättsägaren som själv beslutar om fiskets utövande. Vissa fiskerättsägare t.ex. fiskevårdsområden och sportfiskeföreningar säljer fiskekort till allmänheten och deras regler för hur fisket skall bedrivas måste då följas. Fiskerättsägarnas regler får dock bara innebära en skärpning, aldrig en lindring, av gällande författningar.

Läs mer om EU:s fiskeripolitik här.