Mer om Alderängarna

Flacka sandområden och branta nipor

Alderängarna ligger vid en utvidgning av Österdalälvens älvplan på ca 165 meter över havet. Här har ett flackt sand- och klapperstenområde utvecklats på älvens nivå, medan omgivningen reser sig sandsten. De varierande topografiska och hydrologiska förhållanden har starkt bidragit till områdets särprägel och dess specifika naturvärden. Vissa av de branta niporna präglas av solinstrålning och torka, medan bottenplanet är en labyrint av vattenvägar, källor och kärr i omväxling med torrare, grus- och klapperstenvallar.

Vattendrag med skog runtom.
Foto: Jenny Sander.

Från torrt till fuktigt

Vegetationen är hedartad med ris och lavar på de torra niporna, med mosippa, getväppling och backstarr som intressanta inslag. Nedåt i branterna blir vegetationen frodigare med gran och asp i trädskiktet samt bl.a. ett stort inslag av piprör. På älvplanet dominerar idag de fuktiga lövskogar som vuxit upp på den forna slåttermarken och längs vattenbanorna. Glasbjörk, gråal och hägg dominerar ofta i sällskap av ett snårigt buskskikt med bl.a. olvon.

Avsaknad av översvämningar gör att området växer igen

På grund av Österdalälvens reglering påverkas inte klapperstensområdena av översvämningar och iserosion längre, förutom de lägst liggande strandpartierna längs älven. Mycket småplantor av tall och björk har därför vuxit upp på klapperstensfälten idag. Högre liggande älvplan har intagits av granskog med stort björkinslag. Våtmarker i form av källkärr eller strand och översvämningskärr finns här och var. Dessa innehåller ofta en intressant flora med bl.a. hybrider mellan skav- och smalfräken i stor mängd.

Märklig flora på klapperstensvallar

Den vegetationstyp som särskilt utmärker området är dock klapperstenstranden, vars motstycke saknas i Dalarna. Återkommande översvämningar har skapat dessa marker och bildar förutsättning för en märklig flora med många sällsynta arter. Karaktärsarten är fjällnejlikan som uppträder ymnigt. Andra typiska arter är kattfot, ängsvädd, käringtand och norrlandsviol. Några sällsynta eller märkliga arter som påträffats på klapperstenstränderna är fjällarv, knägräs, daggvide och Kung Karls spira. Även svampfloran på klapperstenstränderna är särpräglad med arter som gyttrad nästsvamp, potatisrottryffel och hartryffel.

Svartvit tuschteckning på bäver, bävergnag, skalle och tassavtryck.
Har du tur kan du få syn på bävern här i Alderängarna. Om inte, så kanske spåren efter den, i form av tassavtryck eller gnag på träden. Observera bäverns enorma framtänder på skissen av kraniet. Teckning: Maria Jons.

Både däggdjur och fåglar trivs här

Av däggdjur påträffas de för trakten typiska. Bävern sätter sin prägel på lövskogen längs vattendragen. Utter och lodjur observeras regelbundet. Fågellivet är rikt tack vare lövrikedomen och tillgång till hålträd. Mindre hackspett, stjärtmes, spillkråka och slaguggla hör till häckfåglarna i skogsfåglarna i skogspartierna. På klapperstensfälten häckar mindre strandpipare. Kungsfiskare och backsvala har periodvis häckar i erosionsbranterna.

Kulturförhållanden

Tack vare de återkommande översvämningarna, och det plana sandunderlaget har Alderängarna utgjort ett värdefullt område för fodertäkt. Äldre bilder visar ett nästan helt öppet landskap med spridda ängslador. Sedan 1940-talet har denna verksamhet snabbt avklingat, varvid snabb igenväxning med lövskog har skett. Detta förlopp har ytterligare förstärkts av Österdalälvens reglering. Slåttern återupptogs dock i mitten på 1980-talet inom ett område som idag hävdas genom Naturskyddsföreningen i Mora och Mora folkhögskolas försorg. En milstolpe av gjutjärn finns kvar vid riksväg 70.

Hotade arter

Alderängarna är omtalat för det intressanta insektslivet, särskilt vad gäller fjärilsfaunan. Arter som ärenprisnätfjäril (numer väddnätfjäril - läs mer om väddnätfjärilen här!), kovetenätfjäril och brun gräsfjäril har minskat starkt i landet men påträffas ännu i området. Artrikedomen är främst knuten till de öppna klapperstensfälten som är mycket skyddsvärda ur ett nationellt perspektiv. Flera av fjärilsarterna utnyttjar den artrika örtvegetationen som exempelvis ängsrutemal, kärringtandmal och kattfotsfjädermott. Den alvarmarksknutna ögonbrynskorthuvudmalen har endast påträffats på Öland och Gotland tidigare.

Här kan du läsa en lista över de hotade arter som påträffas på Alderängarna. En kort karaktäristik över biotopkrav har gjorts där så är möjligt.