Storön

Ängsmark med litet lövträd och en liten lada. Sjö och skogsklädda berg i bakgrunden.
Storön är en bergig och obebyggd holme som ligger i Byrviken. Området innehåller såväl odlingsmark som ängs- och hagmark samt gammelskog och artrika strandkärr. Tornfalk, hornuggla, sånglärka och ringduva är karaktärsarter i odlingslandskapet. Här finns en mycket strövvänlig natur.

Naturförhållanden

Storön skiljer Alviken från Byrviken. Ett stort inslag av stora stenar, flyttblock finns här. Övriga delar är täckta av sandiga eller mobaserade sediment. Moränmarken är täckt av skog. Den norra delen av ön betas och har en hagmarkskaraktär. Den stora mängden myrstackar är anmärkningsvärd. Jordbruk bedrivs än i dag på stora delar av åkermarken. Vall och spannmål odlas.

Innehållsrikt djurliv

Tornfalk, hornuggla, sånglärka och ringduva är vanliga arter i detta vackra odlingslandskap. Storspoven brukar häcka på ön. Trädpiplärka och rosenfink har goda miljöer i den igenväxande hackslogen. Räv och grävling, liksom rådjur har starka stammar på ön. Älgen vandrar ut under delar av året. Under senare tid har även några lodjur visat ön sitt intresse. Stränderna är mestadels steniga. I några mindre vikar finns bladvassruggar som innehåller ett intressant fågelliv. Rörsångare, skäggdopping och knölsvan häckar här.

Kulturhistoriska förhållanden

Storön tillhör Alviks skifteslag och har i alla tider varit en viktig del av byn. Boplatslämningar från stenåldern är funna på södra delen av ön. Jordbruk har bedrivits på ön sedan många århundraden tillbaka i tiden och skogen har också brukats av byborna. Ön har alltid använts som samlingsplats för byborna och olika församlingar och föreningar i grannskapet. Någon gång under 1800-talet fick ön en fastlandsförbindelse. Dessförinnan har skördarna från ön förvarats i ängslador och transporterats till byn på släde över isen. Vid tiden för storskiftet omkring 1825 var skogsmarken väsentligt mycket mindre i omfattning än i dag. Då var större delen av ön utnyttjad som åkermark och hackslog. Hackslogen upphörde under första halvan av 1900-talet och markerna växte igen. I samband med laga skifte på 1950-talet reglerades markinnehavet på ön och merparten av ängsladorna forslades bort eller fick förfalla.

Nuvarande markanvändning

I dag nyttjas ön som jordbruksmark. Vall, korn och råg odlas. En besättning får nyttjar hagmarken på norra delen av ön under en stor del av betessäsongen. Skogsbruket inskränker sig i dag till smärre ved- och timmeruttag på skogsskiftena närmast åkermarken. Skogen är på många skiften avverkningsmogen, varför framtida drivningar är att vänta. Framtiden för jordbruket på ön är ingalunda säkerställd.

Tillgänglighet

Storön är lätt att ta sig till. Från vägen som slutar vid en vändplan mitt på ön, har man en god utsikt över markerna. Efter vändplanen finns en gammal körväg som leder ut till öns norra delar. Skogen och hagmarken är promenadvänlig. En mindre parkeringsplats kommer att anläggas vid pumpstationen intill infarten till ön. Där kommer också en anslagstavla med en översiktskarta att sättas upp. Skyltar i terrängen kommer att visa till sevärdheterna på ön.

Flora

Vegetationen på ön kommer att förändras eftersom såväl skogs- som jordbruket åsätts vissa restriktioner. Sannolikt kommer det inom skogsområden där avverkning tillåts, att utvecklas en markvegetation som gynnas av gles högstammig lövskog. Trädslagen inom dessa områden kommer att domineras av asp och rönn. Därmed är det möjligt att uppslaget av aspsticklingar och rönnplantor blir rikligt. För vegetation som föredrar orörd blandskog kommer förutsättningarna att förbättras i området mitt på ön. Jordbruket blir mer extensivt, vilket sannolikt får till följd att mängden så kallade "ogräs" av olika slag och särskilt hänsynskrävande arter kommer att öka.

Fauna

Det ovan nämnda kan få till följd att till exempel älg-, rådjurs och harstammen kommer att öka. Några förändringar avseende faunan på grund av restriktioner inom jakten, torde knappast bli aktuella, eftersom jakten även före beslutet om naturreservat var reglerad. Fåglar och djur som trivs i naturskogen kommer att få friare spelrum i och med att skogsvården upphör i skogspartiet mitt på ön. En ökad avverkning inom strandskogsområdet, medför att de åker- och ängslevande fågelarterna, till exempel storspov och sånglärka, ges bättre förutsättningar. Faunan i odlingslandskapet, till exempel gnagare, groddjur och kräldjur kan komma att öka till följd av att jordarna brukas mindre rationellt och kanske blir våtare. Insekterna, såsom fjärilarna kommer sannolikt att bli fler. Med ladornas och det extensiva jordbrukets renässans ökar också fladdermössens antal.

Inom reservatet är det inte tillåtet att...

- i "gammelskogen" göra upp eld annat än på anvisad plats
- skada växande eller döda, stående eller ikullfallna träd och buskar. Det är också förbjudet att gräva upp örter, mossor, lavar eller svampar
- fånga eller insamla djur
- köra motordrivet fordon i terrängen.


 Fakta om Storön

Bildades: 1997 (av Leksands kn)
Storlek: 37 ha
Kommun: Leksand
Läge: Reservatet ligger i Byrviken ca en km söder om Siljansnäs samhälle.
Länk till hitta.se
Länk till Sveriges länskarta
Service: Inga anordningar finns i reservatet.
Beslutsunderlag:
Beslut och skötselplan