Buruåsen

Vid Buruåsen, ett stenkast från Himmelfjäll och Idrefjäll, skyddas 800 hektar tallskog. Det är ungefär lika mycket som 3x3 kilometer. Över hela reservatet lyser den giftiga varglaven gult. Här finns även mycket björn, något som har gett området dess namn.

Bränder har lämnat brandljud på träden

Skogen på Buruåsen har brunnit upprepade gånger. Bränderna har skapat träd i olika åldrar. Här har skogen även påverkats av dimensionshuggningar, men åtskilliga dimensionsträd har lämnats. Vrak och toppar efter huggna grova tallar bidrar till områdets höga mängd med döda stående och liggande träd. På den döda veden återfanns framförallt de funna rödlistade arterna i området. Många tallar har öppna brandljud (skador på barken) efter brand. I något fall finns två brandljud och i en dimensionsstubbe finns spår av sex bränder. Granen är fördriven från området av bränderna, utom i nordöstra sluttningen, under och vid de skär som går i dagen. Här finns också områdets förekomst av asp, rönn och sälg.

Varglav lyser gult

Ljung, bärris och renlav växer på den hedartade marken. På lägre nivåer i sluttningarna mynnar källor, som ofta gör att det bildas myrar. Myrarna är intressanta genom rikedom på död ved. Skäftbågeskölen har en bäck, som från upprinnelsen i en källa i nordväst på många ställen rinner djupt nederoderad under mosseplanet. Nivåskillnaden kan vara omkring 10 meter. Här växer varglav på gran, liksom knottrig blåslav. På den nordostligaste myren växer varglav ymnigt. Myren är också mycket rik på torrakor, men laven växer även i några fall på björk och gran. Dvärgbägarlav, knottrig blåslav och tallstockticka finns också här och var. Några tallar med spår av reliktbock hittades i områdets västra del.

Björnhona heter så

Björnens närvaro i området är påtaglig. Spår av dess födosök, liksom spillning, finns på många ställen. Själva namnet Buruåsen härleds från det dialektala namnet för björnhona, ”börö” eller ”bera”. 

Berggrund av dalasandsten

Berggrunden inom naturreservatets västra del utgörs av Dalasandsten och i den östra av vulkanit. Mellan dessa båda bergarter genomkorsas också reservatet av ett stråk med kvartsit. Jordarten utgörs i huvudsak av morän. I södra delen återfinns även partier med torv och den västligaste delen som gränsar till Storån utgörs av isälvssediment. Reservatet utgörs av två toppar, den högsta på 730 meter över havet, och dess sluttningar. Lägsta punkten inom reservatet ligger på omkring 600 meter över havet.

Kulturlämningar

Några kilometer öster om Buruåsen ligger Nipfjället och mellan dessa områden ligger Burusjön där många boplatslämningar från stenålder och folkvandringstiden har hittats.



Inom reservatet är det inte tillåtet att:
-  skada växande eller döda – stående eller omkullfallna – träd, stubbar och buskar. Undantag råder för insamling av löst liggande, mindre, torra grenar och kvistar i syfte att göra upp eld.
- framföra motordrivet fordon på barmark.

Utan tillstånd från Länsstyrelsen är det dessutom förbjudet att:
- gräva upp växter, plocka mossor, lavar och vedlevande svampar eller samla in djur (t.ex. insekter)
- genomföra eller bedriva tävlingar, lägerverksamhet och andra större eller återkom­mande organiserade arrangemang.


 Fakta om Buruåsen

Bildades: 2013
Storlek: 823 ha
Kommun: Älvdalen
Läge: Ca 12 km norr om Idre.
Länk till hitta.se
Länk till Sveriges länskarta
Service: Inga anordningar finns.
Beslutsunderlag:
Beslut och skötselplan
Den statliga skogsöverens-
kommelsen
I juni 2008 slöts en överens-kommelse mellan Sveaskog och Naturvårdsverket. Syftet var att långsiktigt skydda ca 70 000 hektar skog i Sverige på Sveaskogs marker som är naturvårds-intressanta. Detta är ett av de runt 50 områden som skyddas i denna överenskommelse. Läs mer om skogsöverenskommelsen