Statliga skogsöverenskommelser

För att öka takten i skyddet av värdefulla skogar beslutade riksdagen 2010 att använda 100 000 hektar skog från statliga Sveaskog för att byta till sig skogsmark med höga naturvärden från andra markägare. Redan några år tidigare gjordes en liknande uppgörelse med Sveaskog, då man under urskogsinventering 2002-04 upptäckte skyddsvärda områdena på statens marker. Den överenskommelsen med Sveaskog innebar att över 70 000 ha blev naturreservat.
Milsvid vy över skogar där bergstoppar sticker upp genom dimman som ligger i dalarna.

ESAB-uppgörelsen

För att öka takten i skyddet av värdefulla skogar beslutade riksdagen år 2010 att använda 100 000 hektar produktiv skog från statliga Sveaskog för att byta till sig skogsmark med höga naturvärden från de stora skogsbolagen, kyrkan och allmänningarmed flera. Bakgrunden var behovet att nå delmål 1 i miljökvalitetsmålet ’Levande skogar’,  det vill säga formellt skydd av 400 000 hektar produktiv skogsmark. Den mark som byts in ska skyddas som naturreservat.  

70 områden i Dalarna blir 47 nya reservat

Under 2010 pekade landets Länsstyrelser ut 900 olika skogsområden som lämpliga att byta in för att bilda naturreservat. I Dalarnas län föreslogs uppemot 70 områden som möjliga att ta del av bytesmarksuppgörelsen. Sveaskog bildar samtidigt bolaget Ersättningsmark i Sverige AB (ESAB), i vars ägo ersättningsmarken placeras tills dessa att markbytena är genomförda. Namnet på hela bytesmarksprocessen, ESAB uppgörelsen, har sin upprinnelse från namnet på detta bolag.

Under 2011 och 2012 värderades såväl Sveaskogs avsatta ersättningsmark som de områden som föreslagit bli naturreservat. Under 2013 och 2014 träffade slutligen Naturvårdsverket överenskommelser med skogsbolagen om vilka områden som skulle ingå i den slutliga uppgörelsen.

För Dalarnas del blev uppgörelsen klar i juni 2014. Den resulterade i att staten blev ägare till cirka 6000 ha i 47 blivande reservat, mark som tidigare ägts av företaget Bergvik. För merparten av dessa områden är därmed markåtkomsten klar men en handfull återstår där mindre delar ägas av privatpersoner. I den mån dessa inte redan är kontaktade kommer de att bli det de närmaste åren och bli ersatta ekonomiskt på det sätt som vanligen sker vid reservatsbildande.

Nu återstår för Länsstyrelsen att författa beslutshandlingar; föreskrifter och skötselplaner, för dessa områden innan reservaten träder i kraft. Eftersom det är många områden det rör sig om uppsattar vi att detta arbete kommer att pågå under ett antal år framöver.

SNUS - förkortning utan prilla

Den första överenskommelsen, som slöts i juni 2008 mellan Naturvårdsverket och Sveaskog, kallas för SNUS-överenskommelsen och områdena för SNUS-objekt. SNUS står för Statliga Naturskogar och Urskogsartade Skogar.

Överenskommelse om 70 000 hektar skog

En urskogsinventering genomfördes i landet 2002-2004. Stora delar av den inventerade skogen låg på Sveaskogs marker. Överenskommelsen träffades i syfte att i Sverige långsiktigt skydda drygt 70 000 hektar av skogar på Sveaskogsmarker som är naturvårdsintressanta. Sveaskog gick med på denna överenskommelse med staten utan ekonomisk ersättning.

SNUS-objekten i Dalarna

I Dalarna omfattas drygt 11 300 ha av överenskommelsen på 52 olika områden i länet. Länsstyrelsen Dalarna har bildat reservat över de flesta av dessa (maj 2015). Ett av villkoren för att bilda dessa naturreservat är att naturskogarna även fortsättningsvis ska ägas av Sveaskog.

Varför görs dessa satsningar på skydd av skog?

Överenskommelserna med Sveaskog har tillkommit för att Sverige fortare ska leva upp till arealmålet om skyddad skogsmark i miljömålet Levande skogar. Dessutom är det många av Dalarnas läns hotade växter och djur som lever i just dessa skogar. När dessa skyddas berörs alltså även miljömålet ”Ett rikt växt- och djurliv”.

Läs mer om Levande skogar här
Läs mer om hotade arter i Dalarna här
Läs mer om Ett rikt växt- och djurliv här

 Läs mer